Karlstads-Tidningen var troligen något av en trygg punkt under Gustaf Frödings år som journalist i Karlstad.
– Jag tror att han kände gemenskap med redaktionen, säger Frödingkännaren Fredrik Höglund.
När nu Karlstads-Tidningen går i graven är det inte bara ett stycke Karlstadshistoria som efter nästan 144 år sätter punkt – det är också en del av Sveriges litteraturhistoria som lägger ner. Och det är inte ens överord. Karlstads-Tidningen gav en av Sveriges mest framgångsrika poeter en plattform och en möjlighet att försörja sig innan han debuterade och slog igenom.
Vi talar alltså om Gustaf Fröding.
Till vår hjälp har vi Fredrik Höglund, Frödingkännare och vice ordförande i Frödingsällskapet.
– Jag kan bara konstatera att Karlstads-Tidningen var väldigt viktig för Gustaf Fröding. Det var en av ganska få fasta punkter som han hade under en period av sitt liv. Han tillhörde inte så många kollektiv som vuxen, men Karlstads-Tidningens redaktion var en plats där han kände sig hemma, säger han.
Allvarliga unga herrar
Han nämner fotografiet på Karlstads-Tidningens redaktion som visar fem allvarliga unga herrar. Längst till vänster sitter Gustaf Fröding med högerhanden instucken i kavajen. Det är ett av få gruppfotografier med honom.
Gustaf Frödings väg till journalistyrket var inte spikrak. Sprungen ur en ansedd familj skulle han studera men studierna i Uppsala kom i andra hand efter studentstadens många nöjen. Tillbaka i Värmland behövde han försörjning, men utan examen var tjänstemannabanan stängd. För den som ville ha ett intellektuellt arbete erbjöd dock tidningsvärlden möjligheter.
– Det var någon välmenande släkting som försökte ordna jobb åt Fröding på Nya Wermlands-Tidningen. Han behövde ju finna en försörjning efter studierna. Och det var väl ett ganska bra erbjudande, men han valde i stället att gå till den här tidningen utan anseende i Karlstad, berättar Fredrik Höglund.
KT – ökänd tidning
Det var 1887 och Karlstads-Tidningen var redan känd, eller kanske snarare ökänd, för sina politiska ställningstaganden. Den var frisinnad liberal, och på den tiden var liberalismens huvudmotståndare konservatismen som satt på makten.
– Karlstads-Tidningen var väldigt illa ansedd. Den stod för farliga åsikter i lilla Karlstad, och var på sin tid en av landets mest radikala tidningar, förklarar Fredrik Höglund.
Gustaf Fröding blev alltså journalist, 27 år gammal.
– När han började på tidningen 1887 skulle han arbeta med ”alla de områden som falla under en tidnings redigering” som det heter i något slags anställningsavtal. Det som är mest känt är att han publicerade dikter och kåserier. Det var hans profil, säger Fredrik Höglund.
Han fortsätter:
– Men Fröding skrev allt som behövde in i tidningen. Han skrev om societetsbaler och rättegångsskildringar, recensioner från teaterföreställningar och om böcker. Tittar man på Herman Reijers staty på Västra Torggatan så står han där med notisblocket och pennan i hand. Man sa ”redaktör Fröding” till honom på stan.
Agust Kallson – Hans Sax
Exakt vad Gustaf Fröding skrev i tidningen är svårt att veta. På den tiden skrev journalister under pseudonym. Inte för att de absolut ville vara anonyma, utan mer av tradition.
– Han hade flera olika. Agust Kallson var en sådan pseudonym. Det var hans smeknamn bland kompisarna. Senare blev det också en figur som han använde i sina kåserier. Sedan var Hans Sax väldigt vanlig också. Ibland kunde han heta bara A.K. eller Akson, berättar Fredrik Höglund.
Och inte sällan var artiklarna helt enkelt osignerade. Vem som skrev var inte det viktigaste.
Tyckte om yrket
Gustaf Fröding höll själv verksamheten som skald högre än arbetet som tidningsman, men Fredrik Höglund tror att det var en syssla som han kunde och tyckte om.
– Hans verksamhet som journalist är inte så utforskad. Det har hela tiden varit känt, men det har mest setts som att det har varit för försörjning och att den egentliga verksamheten har varit att vara poet, säger han.
Men även i sin roll som poet var tidningarna viktiga för Fröding. Merparten av hans dikter publicerades först i dagstidningar eller i de almanackor som var populära på den tiden. Förutom Karlstads-Tidningen skrev han för Uppsala Nya Tidning och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Hans tid som fast medarbetare på Karlstads-Tidningen tog slut efter drygt sju år.
– Han slutar ganska plötsligt 1894 för då bryter han upp från Karlstad och lämnar tidningen. Han fick ett löfte från tidningen om att få vara korrespondent oavsett var han befann sig på sina resor, så han förekommer i spalterna ända till 1896. Det är hans sista riktigt stora år när han hänger med Verner von Heidenstam och Albert Engström på Blå Jungfrun och han ger ut Stänk och flikar och blir åtalad, berättar Fredrik Höglund.
Åtalet han nämner gällde osedlighet i skrift och rörde dikten En morgondröm. Även om han snabbt frikändes påverkades han djupt av händelsen.
– Han blev sjukare än han tidigare hade varit och kort därefter tas han in på Ulleråker och blev kvar där till 1905. Med det var hans tid på Karlstads-Tidningen slut, konstaterar Fredrik Höglund.
Ansågs misslyckad
Gustaf Fröding hade gjort en kometkarriär som poet men på hemmaplan väntade erkännandet på sig. Han hade inte levt upp till förväntningarna som vilade på en man med fina anor.
– Gustaf Fröding sågs som ett misslyckande av det fina Karlstad på den tiden. Det tog ganska lång tid innan man insåg att han var någon att räkna med, säger han.