144 år av tidningsmakeri är slut. Och i 1,5 år av dessa fick jag vara med. Det är ju ingenting i jämförelse med Mauritz "Maggan" Hellberg som stämplade in i över ett halvt sekel på redaktionen och 49 år som chefredaktör. Det är hisnande att tänka på – speciellt eftersom jag gjorde min allra första journalistpraktik på Karlstads-Tidningen under min utbildning. Vem hade kunnat tro att den där 22-åriga praktikanten skulle komma tillbaka som chefredaktör 16 år senare... Inte jag i alla fall.
Det har varit en stor ära och så fantastiskt roligt att få ha varit med och göra denna fina tidning. Men tiden går otroligt fort när man har roligt och nu kommer tyvärr sista numret av Karlstads-Tidningen ut. När jag och redaktionen planerat slutnumret och gått igenom denna epok så har historiens vingslag känts extra tydliga. Det är sorgligt och nästan omöjligt att summera, men vi har gjort ett försök.
KT har gått från att vara en radikal tidning som tog debatten för kvinnlig rösträtt och en fredlig unionsupplösning från Norge till att bli en veckotidning som skriver om de "mjukare" nyheterna om vanliga och ovanliga Karlstadsbor. Mycket har varit väldigt stressigt och kämpigt under min tid vid rodret. Det är tajta marginaler och mycket som inte syns som tagit tid. Men bäst kommer jag ändå att minnas alla roliga temanummer vi gjorde vid jul, påsk, midsommar, halloween – och Melodifestivalens final. Och självklart alla möten med de intervjupersoner jag träffat. Från fars dag-papporna Torsten och Anders till glada sångare på karaokebaren, den hysteriska intervjun med komikern Per Andersson, gos med nyfödda djurungar i Mariebergsskogen, samtal om livet med konstnärer – och när jag blev trancehealad av ett medium.
Vilken lyx det varit att få skriva om er! Tack för att ni ställde upp och berättade era historier för oss. Det är ju där bland gulliga djur, intressanta Karlstadsbor och en nostalgi kring lokalhistoria som kärnan i det som varit unikt med Karlstads-Tidningen finns. Den här tiden har varit den roligaste, stressigaste och mest utvecklande tiden i mitt liv. Jag är stolt över vad vi ändå lyckades göra med små resurser.
Stort tack till framför allt Lotta och Britta som jag jobbat mest med. Tack för stöd, pepp och er outtömliga arbetsglädje. Vad hade jag gjort utan er?
Från djupet av mitt hjärta vill jag också säga tack till er läsare. Tack för att ni läste, mejlade, ringde, kommenterade och för att ni var med ända till slutet. Jag hade gärna fortsatt länge till – det känns som jag precis började. Men nu är det slut.
Jag hoppas att vi ses i andra sammanhang i framtiden. Ta hand om er!