Vi måste vara rädda om våra lärare. En lärarbrist lurar runt hörnet och i vissa fall är den redan här. Tar vi då hand om våra lärare, som i sin tur tar hand om vår framtid – barnen? Jag svarar nej på den frågan. En viktig anledning stavas arbetsbelastning.
De flesta lärare måste med största sannolikhet vara så mycket mer än lärare. De ska vara administratör, vakter, agera sambandscentral mellan skola och föräldrar och kanske också ha en samordnande funktion vid sociala insatser. Och visst kan det rymmas inom kallet, att finnas där för barn och unga, men hur länge räcker orken? Med den oroande utveckling vi ser i dagens samhälle, där unga människor dras in i kriminalitet, kan vi nog vara överens om att vi behöver satsa på barn, unga och skolan. Vi behöver lärare som mår bra och som orkar stanna kvar i yrket. Lärarnas arbetssituation måste förbättras.
Att förbättra villkoren för att behålla och rekrytera lärare handlar om mer än lön. Det handlar om arbetsbelastning. För mycket dokumentation och administration, för många möten, för lite tid för att förbereda engagerande lektioner är orsaker till att man väljer att lämna läraryrket.
Här följer tre förslag som kan vara ett led i en förbättrad arbetssituation.
För det första, lita på lärarnas professionalitet. Tillåt lärare att jobba hemifrån när de inte är schemalagda för undervisning. Detta är inte är en självklarhet på skolorna. Som en lärare uttrycker det: ”Jag är professionell och kommer att utföra min planering och mina arbetsuppgifter oavsett var jag befinner mig fysiskt. Och jag vill göra det på ett sätt som fungerar för mig”. När den finska utbildningsexperten professor Pasi Sahlberg analyserade den australiska lärarbristen, som bland annat beror på att lärare byter yrke, föreslog han att landet skulle ”minska topp-ner-kontrollen” och erbjuda lärare mer professionell autonomi.
För det andra, se till så att mentorskapet är reglerat i tid. Med att så brett uppdrag där många lärare är engagerade och jobbar utifrån ett kall, behöver det finnas en kontroll och gränser för hur mycket åtagande som en mentor ges.
För det tredje, minska administration och låt lärarna fokusera på undervisningen. Tid som lärarna behöver använda till undervisning och planering går till exempel till möten, e-postutbyte med föräldrar och administration kring olika handlingsplaner för elever. Lyft mentorskapet, som ofta inkluderar socialt arbete, från fler lärare och anställ i stället professionella mentorer. Lärarassistenter och administratörer är också viktiga för att avlasta våra lärare.
Barn och unga är vår framtid och vi behöver optimera organisationen för att ta hand om dem. Vi behöver motiverade lärare som får bra förutsättningar för att göra sitt jobb och vill stanna kvar i yrket. Vi behöver jobba för att öka lärarens frihet i sin profession och lyfta över tidskrävande arbetsuppgifter, som inte är kopplat till undervisning, till andra yrkesroller. Låt oss föra upp diskussionen på agendan så att förändringar kan ske, innan vi står med ännu flera klasser som saknar behöriga lärare.