Under den senaste veckan har Finland inte bara haft riksdagsval, de har också till sist fått sin Nato-ansökan ratificerad av samtliga Nato-länder. Bra för Finland, men också bra för Sverige och Sveriges säkerhet.
Än bättre hade det förstås varit om vi kunnat ansluta oss tillsammans med vår granne i öst. Men alldeles oavsett, glöm inte att det kommer en tid då kriget är slut. En tid då raserade relationer behöver läkas. Låt oss också hålla i minnet att det är den aggressiva ryska Putin-regimen som måste bekämpas, inte det ryska folket.
Internationella relationer innebär ofta kompromisser. Och att ställas inför kompromissande i ett läge när det finns ett intresse av att processer går snabbt, ger sällan ett bra förhandlingsläge. När ena parten dessutom utifrån inrikespolitiska preferenser och behov utnyttjar situationen, då kan det närmast jämföras med utpressning. Men vi har inte råd att låta oss utpressas. Viktiga värden står på spel. Den ryska aggressionen skrämmer och det är lätt att tappa fattningen. Vi får ändå aldrig äventyra medborgerliga rättigheter, tryck- och yttrandefrihet. Vi bör också fortsatt stå upp för att länder i EU ska uppfylla samma hårda krav när de väl är medlemmar som under ansökningsprocess och vi måste också själva tåla kritik när vi inte själva lever upp till beslutade gemensamma målsättningar i EU.
I den bästa av världar hade Sverige varit medlemmar i Nato redan något decennium efter kalla kriget. Då var det dessvärre bara ett parti i Sveriges riksdag, Liberalerna, som ville det. Att som nu, borra efter vatten när det redan brinner i kvarteret, det är problematiskt. Särskilt när andra i villaområdet ser sin chans att kräva saker av dig för att hjälpa till eller för att ta revansch på gamla upplevda oförrätter. Det anmärkningsvärda är att såväl Ungen som Turkiet agerar bromsklossar, trots att de har branden nog så nära sig. Vi får hoppas övriga Nato-länder kommer till undsättning och tar dem i örat om de inte av självbevarelsedrift tar sitt förnuft till fånga. Det ligger i hela Natos intresse att hela Norden snarast kan bli en del av försvarsalliansen. Till dess bör samtliga partier – oavsett block – ta sig en funderare över vårt säkerhetsläge och vad som långsiktigt krävs för att trygga Sverige, vår demokrati och våra fri- och rättigheter. Det är värden som sträcker sig långt bortom mandatperioder. Värden som vi aldrig får kompromissa om, men som bör stärkas.
Ansökningsprocessen och dess krokiga vägar borde lärt alla hur viktigt det är att vara strategisk, att ligga steget före. Alla borde nu också ha lärt sig att samarbete behövs. Unioner och samarbeten likt EU och Nato är garanter för fred och frihet. I realitet också för enskilda nationers fortbestånd och suveränitet. Ensam är inte stark, ensam är bara ensam.