Två unga kvinnor hamnar i kulturkrockar

Unga kvinnor är ännu en gång temat för min läsning. Denna gång är det Sicilien på 1960-talet det handlar om och nutidens i England. Viola Ardones bok heter Mitt namn är Oliva Denaro och Salma El-Wardanys roman Sådant som är omöjligt.

Viola Ardones hjältinna Oliva Denaro är 15 år, en pojkflicka som helst är tillsammans med sin pappa och samlar sniglar och fångar grodor som de sedan säljer på marknaden. Hon har läshuvud och vill bli lärare. Allt förändras när hon får sin första mens, montan, som modern kallar det. Då är det slut med springandet på fälten. Då är hon kvinna och ska leva under ständig kontroll och behandlas som ett krus. Den som har sönder henne får ta henne, säger mamma.

Utan att Oliva insett det håller hon på att bli vacker och dra till sig männens ögon. Framför allt är det konditorns son, Paternò, som visar sin råa uppskattning men Oliva avvisar honom trots att hon känner hans dragningskraft. Det får ödesdigra följder. Hon kidnappas och skändas. Det enda som kan rädda familjens heder är att Paternò gifter sig med henne. Men Oliva vägrar och anmäler våldtäkten. Historien tar så småningom en vändning och nya möjligheter öppnar sig inte bara för Oliva utan för flera av familjens kvinnor.

Detta är en stark skildring av seder och bruk i ett konservativt Syd-Italien. Nya lagar förhindrar numera att historien kan återupprepas, men vi vet ju att det tar lång tid att ändra attityder. Jag slukade Ardones bok!

Salma El-Wardany skriver om en helt annan miljö. Huvudpersonerna i hennes bok är tre unga muslimska kvinnor i Cambridge. De är alla tre i slutet av sina studier och ska bli läkare, advokat och lärare. Alla bor i studentbostad och åker bara hem till helgerna. Alla tre är troende muslimer men lever ett helt annat liv än föräldrarna. De har brittiska pojkvänner och ett intensivt sexliv, besöker stadens pubar och dricker sig berusade, med undantag för Kees, den blivande advokaten, som inte dricker alkohol.

Familjerna skulle aldrig acceptera deras val av partner – de vet att de måste gifta sig med muslimer. Något annat är en omöjlighet. Malak tar konsekvensen av det och gör slut med sin pojkvän Jacob och reser småningom, till familjens belåtenhet, till Kairo för att lära känna sina rötter. Kees klarar inte att lämna sin Harry och blir utesluten av sin familj när hon berättar att hon tackat ja till hans frieri. De har utan hennes föräldrars vetskap bott ihop i nästan fyra år. Den oskiljaktiga trion skiljs åt och återförenas först i bokens slut, stukade av livet men kanske klokare.

Jag blir ganska chockad av flickornas dubbelliv. Att skolflickor tvingas leva så, det vet man ju. Men de här kvinnorna är ju vuxna. Alla tre är intelligenta tjejer, begåvade, men allt de verkar prata om är sex, killar och utseende. Samtidigt är de så bundna till sina familjer. Väldigt intressant är inblicken i deras föräldrahem där särskilt mödrarna spelar en viktig roll. Familjerna lever som i enklaver, opåverkade av kulturen i det land de flyttat till.

Det är nerv i berättelsen, stora gester, enorm sorg och stormande glädje. Ett annat sätt att se på världen. Läs den!