Kritiken har haglat mot klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Oppositionen har gjort allt för att undergräva hennes trovärdighet. Har det inte varit rena nonsens så har man gått på hennes ålder (!) eller för den delen hoppat på hennes statssekreterare. Men ju mer det har haglat, desto starkare har hon visat sig vara.
Pourmokhtari har stått pall, med all rätt. Hon är en av regeringens mest drivande och pålästa statsråd och har gång på gång visat var skåpet ska stå. Under sin tid i politiken har hon utmärkt sig som en ”doer” och varit skicklig på att samla sina trupper för att skapa ny skarp politik, ofta med inriktning på just miljö och klimat.
Vi kan givetvis konstatera att Pourmokhtari jobbar lite i en uppförsbacke när tre regeringsbärande partier ska komma överens om riktningen framåt. Särskilt när Sverigedemokraterna som samarbetsparti aldrig varit eller för den delen kommer att vara ett grönt parti. Men just därför är det kanske än mer viktigt att just hon sitter på den stolen. Att Liberalerna är både regeringens och de borgligas gröna röst är avgörande. Hon har med en tydlighet drivit klimatpolitiken framåt – vilket är nödvändigt då Sverige måste klara klimatutmaningarna.
Och för den som köpt oppositionens kampanj mot statsrådet så har Pourmokhtari varit mycket tydlig; klimatmålen är antagna och klimatlagen arbetar både hon och regeringen efter. Och till skillnad mot den plakatpolitik som tidigare rödgröna regering har drivit så reglerar Tidöavtalet samarbetet – där regeringspartierna är överens om att klimat- och miljöpolitiken ska vara ambitiös och effektiv.
Givetvis kan den som tycker att cykelbonus är avgörande för klimatet rätt att bli förbannad, men den som anser att vi måste klara klimatutmaningarna borde inse att denna regering har en bredare palett av åtgärder.
För ytterligare en nyans och en positiv ansats för en ännu bättre klimatpolitik har Liberalerna tillsatt en klimatkommitté ledd av Pourmokhtari. Kommitténs uppdrag är att fortsätta utveckla Liberalernas klimatpolitik och komma med förslag på ett nytt företagsklimat för klimatet, export av gröna krav och lösningar till EU och framför allt ny vetenskapsförankrad klimatpolitik, med köksbordslegitimitet. Kommitténs slutsatser kommer förmodligen göra regeringens politik än vassare.
Det bådar gott för framtiden.