Ny trend: Antalet direktkremationer efter dödsfall ökar kraftigt

Under pandemin ökade antalet så kallade direktkremationer, alltså att den avlidna kremerades direkt efter dödsfallet och att en eventuell ceremoni hölls därefter.

Det är en förändring som i stort sett har hållit i sig.

När pandemin slog till införde Sverige restriktioner för hur många som fick samlas vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. I slutet av mars 2020 infördes en gräns på 50 personer och vid årets slut sänktes gränsen till 20 deltagare, med en kort period med maximalt åtta personer.

Det fick stora konsekvenser för hur begravningarna och de avlidna hanterades.

Svenska kyrkan beskriver en rapport att många vid inledningen av pandemin valde att låta kremera den avlidna utan en begravningsceremoni. På det sättet går det skjuta upp begravningen och de hoppades då att restriktionerna skulle hinna lyftas. Lagen säger nämligen att en jordbegravning eller en kremation måste ske inom en månad efter dödsfallet. Om man i stället väljer att direkt kremera den avlida får man vänta upp till år med gravsättningen.

Urnan i centrum

Väljer man att hålla en kyrklig eller borgerlig begravning kallas ceremonin då för akt med urna. Det är en helt vanlig begravning, enbart med skillnaden att i stället för en kista står urnan med den avlidnas aska i centrum för ceremonin.

Elna Forsberg, kyrkogårdschef för Karlstads pastorat, ansvarar för krematoriet och hon berättar att de dock bara har statistik från 2020, alltså det året pandemin inleddes. Då var 33 procent av kremationerna direktkremationer. I fjol hade andelen sjunkit något till 31 procent men enligt verksamhetens bedömning ändå betydligt högre än före pandemin.

Anders Johansson är verksamhetsansvarig på Roland Anderssons begravningsbyrå och han har sett förändringen.

–  Jag har hållit på sedan 2009 och det har skett en dramatisk förändring. När jag började var akt med urna väldigt sällsynt, säger han.

Någon forskning på varför finns inte men han har själv ett par hypoteser till vad som har skett.

– Vissa byråer har det lite som sin grej. De tycker att det är fint, att det är bra. Det blir som en form av insäljning som de anhöriga nappar på. Jag vet att det är så på vissa orter.

En annan tänkbar förklaring som Anders Johansson lyfter är att folk har varit på begravningar med akt med urna och vet att det är ett alternativ. Och han har sett att en del tycker att det rent känslomässigt är lättare att inte ha en kista med den avlidna i. Något han reser en del frågetecken kring.

Döden är naturlig

– Människan är ju konstruerad så att allt som är svårt och jobbigt vill man göra lättare. Jag är av den åsikten att jag inte tror det fungerar. Jag tycker inte om den där flykten från döden. Den är naturlig och finns hos oss och det är något vi ska hantera och lära oss att leva med i stället för att gömma oss från den, säger han.

Micael Stenkvist är regionchef för Widéns begravningsbyrå och även han har sett förändringen med fler direktkremationer som följs av akt med urna.

– Det är fortfarande en förhöjd nivå jämfört med nivån före pandemin men den är lägre än den var under pandemin, säger han.

Han delar Anders Johanssons bild av att en del anhöriga väljer direktkremation för att de lite önskar skärma av sig från döden.

– Men det kan vara så att det är en bra del av en sorgebearbetning att man har möjlighet att kunna ta ett mer fysiskt avsked – att kroppen ändå är där. Det blir lite mer konkret, säger Micael Stenkvist.

Anpassad till vardagslivet

Han lyfter också en annan förklaring: att köpa sig lite tid för att få begravningen att passa in i vardagslivet. Många gånger är de anhöriga utspridda både inom och utom landet och behöver tid för att kunna ordna med det praktiska runt att åka långt.

Han tycker sig dock se en ökad vilja till att återgå till den mer traditionella begravningen.