Ankis lilla gumma står på sig: ”Sa saker som jag aldrig skulle kunna säga”

Om eller när du blir kallad lilla gumman eller tant kanske du reagerar med häpnad och förvåning. Anki Fahlstad i Lindås tar det som en komplimang.

Tack vare sitt tecknade alter ego – Lilla gumman – har hon hittat tillbaka till sig själv och den kaxiga långbenta gumman som bor i henne.

Så länge Anki Fahlstad kan minnas har hon levt sitt liv för att vara andra till lags. Det gick så pass långt att det gjorde henne dödssjuk. En traumatisk upplevelse när hon var liten gjorde att hon tappade fotfästet framåt i livet.

– Min mamma omkom i en tragisk olycka när jag var bara fyra år. Min yngre bror och jag blev kvar famlandes utan vår trygghet. Ingen i vår omgivning låtsades om att det hänt och lade förlamade i egen sorg helt enkelt locket på.

Mormor och morfar blev Anki Fahlstads och broderns räddning, trots den bedövande sorgen av deras enda dotters bortgång, berättar hon.

Läkandets krafter

Hon drog sig tillbaka och upptäckte att tecknandet läkte. Det bästa hon visste var att rita tjejer som såg ut som en tuff karikatyr av Barbie. De här kaxiga tjejerna blev hennes stöttande vänner. Hon försökte förstå sin omgivning på så sätt.

– När mamma inte fanns längre blev min roll att vara snäll och följsam. Min största skräck var att återigen bli lämnad. Jag anpassade mig direkt efter min omgivning i vilket sammanhang som helst. Insidan ropade på kärlek och trygghet, utsidan var den tuffa roliga tjejen man kunde räkna med. Mina tecknade tjejer hjälpte mig bygga upp min identitet.

Konsten att säga nej

Den här inövade ”teaterföreställningen” har följt med Anki sedan dess.

I oktober 2019 vaknade hon på akuten och hjärtintensiven. Hon var otäckt nära döden i en hjärtattack. Efter alla år under ständig inre stress över att inte vara sann mot sig själv hade kroppen sagt sitt.

Hjärnan ville inte lyssna – kroppen sade stopp.

– Sköterskan som en morgon satt på min sängkant med varma ögon och smekte mig på handen, räddade mitt liv. Hon sa till mig: ”Du behöver leva rätt”. Det fick mig att tänka efter – allt vände med de visa orden. Jag är evigt tacksam för henne, säger Anki Fahlstad och fortsätter:

– Efter många års tystnad ropade de här kaxiga tecknade tjejerna ännu en gång på mig. Jag lärde känna dem på nytt och satte i gång att rita dem. De sade saker som jag aldrig skulle kunna tänka mig att säga. Befriande, elaka, fräcka och otäcka saker fick de ur sig. Det helade mig. De sa nej till allt det jag varit som jag inte ville vara längre. Men hur säger man nej? Jag visste inte, berättar hon med eftertanke.

"Alldeles för privat"

Anki Fahlstad förstod att det bodde en annan kvinna i henne. Som verkligen ville säga sitt. Hon bestämde att hon aldrig skulle visa dem – för någon. Det var alldeles för privat. Hon kallade dem Lilla gumman – fast någon liten gumma var de verkligen inte.

– Jag ville äga uttrycket ”Lilla gumman”. Efter ett infall en dag lade jag ut en tecknad gumma på Facebook. Jag fick otroligt snabbt respons och många kände igen sig. Ett par stycken ville köpa mina teckningar och jag förstod att hon behövdes.

Hon tog kontakt med ett företag som tryckte motiv på plåtmuggar och frågade dem om hon kunde få trycka en provmugg till sig själv. Muggarna blev verklighet och gummorna såldes i deras webbutik och på den vägen är det.

Bevingade citat

– Allt som de här kaxiga gummorna säger kommer inte endast från mitt huvud. Jag lånar ”hejvillt” från bevingade citat och får också härliga tips av mina följare vad gummorna vill uttrycka.

Hon fortsätter:

– Fem förfrågningar har hittills inkommit från kvinnor som vill tatuera in Lilla gumman på sin kropp. Samtliga fem har förverkligats. Det är en mäktig känsla att de numera lever vidare på så sätt. Vilken ära, säger Anki med stolthet i rösten.

Kritikerna och deras åsikter

Visst har hon fått kritik för Lilla gumman. Då och då dyker det upp någon i flödet som kan påstå att det inte är konst hon jobbar med.

– Då får de tycka det, jag har som sagt slutat med att vara alla till lags. Livet är kort – döden är säker. Livet ska levas och teckna kaxiga gummor är en stor del av mitt. Jag gör det jag mår bra av, så länge jag är sann mot mig själv får andra tycka vad de vill. Jag tar numera bara in människor och känslor i mitt liv som är bra för mig, berättar Anki Fahlstad.

Text: Cia Åslund