Jag har noterat ett intressant fenomen den senaste tiden. Första halvan är i stort sett alltid mer än den andra halvan. Eller, jag förstår så klart att det inte är så att första halvan på riktigt är större än andra halvan. Men jag upplever nästan alltid att första halvan är större, tar längre tid, än andra halvan.
Det är applicerbart på så mycket. När jag hade toffelfabrik här hemma var mönstret på stickningen ett sådant där andra halvan var likadan som den första, men spegelvänd. De borde alltså ta exakt lika lång tid att göra. Men den första halvan av tofflan kändes som uppförsbacke hela vägen. När jag väl kämpat mig igenom den blev den andra halvan klar av bara farten. Samma sak upprepade sig varje toffla jag stickade.
Det fungerar likadant när jag läser böcker. Det tar ofta emot innan jag tagit mig igenom första halvan av boken, men andra halvan kan jag sedan sluka i ett nafs. Det gör inte ens någon skillnad om det är en bok jag gillar.
Arbetsveckan, samma sak. Måndag och tisdag kan kännas evighetslånga, men när klockan slagit efter lunch på onsdagen så bara försvinner resten av veckan. Vissa veckor är det skönt, andra stressande. Det går liksom inte att planera in att något ska göras i slutet av arbetsveckan, för den bara försvinner. När vi kommer till de två dagar som utgör helgen så går lördagen i rimlig takt, men sedan blir det söndag och poff så var helgen slut!
När jag såg det här mönstret tänkte jag att det borde finnas ett bra sätt att utnyttja detta fenomen. Jag hade just påbörjat ett nytt stickprojekt och skulle göra 124 upprepningar av en sak. Det kändes så ofantligt mycket så jag tänkte att om jag delar upp det så går det lättare. 62 upprepningar kändes också mycket. Om jag tänker att jag ska göra 31 upprepningar för att komma halvvägs till hälften? Kan resten gå av bara farten då?
Svar: Nej! Det gick inte att överlista systemet. Halvvägs till hälften var inte alls någon hjälp. Det kändes bara som att det var oändligt långt kvar. Men när jag väl nått 62 upprepningar så gick de sista 62 som en dans.
Jag var tvungen att fråga min son om att upplevde samma sak i något sammanhang. Han drog direkt en parallell till att titta på en fotbollsmatch. (Förmodligen den sak med två tydliga halvor han kom att tänka på först.) Första halvlek känns alltid längre än andra halvlek sa han utan att blinka.
Kanske är det bara så att startsträckan för att komma in i saker är så lång. Men när jag väl kommit halvvägs är jag fast och då flyter det på. Men jag måste säga att jag är besviken på att det inte gick att lura systemet. Förhoppningen att jag någonstans ska hitta ett kryphål lever fortfarande…