Under flera århundraden bromsades Karlstads in- och utförsel av att hamnen vid Västra bron bara kunde nås av mindre båtar. De större fick ankra vid Klarälvens mynning i Skoghall.
Men hamnen i Skoghall var stor och hade en gång stor betydelse. Härifrån lastades godset om till pråmar och mindre båtar som roddes, stakades eller trälades vidare på älven. Transporten av varorna mellan Skoghall och den västra hamnen sköttes med flatbottnade båtar vilka drogs fram av båtkarlar som var organiserade i ett skrå under ledning av en båtålderman. Trälvägen som låg på östra sidan av Skoghallsådran och västra älvgrenen var i bruk till dess att järnvägen Karlstad-Skoghall öppnades för trafik år 1915.
Karlstad hade fram till 1838 tre hamnar varav två låg i Karlstad medan den tredje låg i Skoghall. Hamnarna i Karlstad låg tidigare vid nuvarande Residenstorget, Västra hamnen, samt vid nuvarande Norra Strandgatan, Östra hamnen.
Tingualle och Skoghal
I den beskrivning över Sveriges sjösystem och vattenvägar som Gustav Wasas sekreterare Rasmus Ludvigsson sammanställde under mitten av 1500-talet omnämns hamnarna i Karlstad och Skoghall som "Tingualle och Skoghal". Detta visar att de var i bruk redan innan Karlstad fick stadsprivilegium år 1584.
1856 kom ångsågen till Skoghall vilket innebar varor som skulle fraktas. 1917 kom sedan cellulosafabriken och kemiska fabriken vilka behövde koksalt i tillverkningen. Papper, massa och trävaror skeppades ut och kol kom in som bränsle i panncentralen. Hamnen betydelse minskade med åren fram till 1980-talet sedan frakterna kom att gå på järnväg.
Från 1867 finns en beskrivning över Skoghalls hamn i Kungliga bibliotekets sjöväsende lots och fyrar där hamnen beskrivs vara belägen mellan Vidön och Hammaröns västliga udde.
Till de företag som hade störst intresse av att transporterna över Karlstad fungerade klanderfritt var Uddeholm. För att säkerställa utskeppningen inköpte bolaget 1831 Lundens egendom på Hammarö. Här byggdes bland annat en särskild järnvåg och nya kajer för in- och utlastning.
Från 1838 upphörde emellertid Skoghalls roll som Karlstads djuphamn i och med anläggandet av den nya hamnen i Karlstad. Karlstad löste härefter sin utskeppning från Inre hamnen via Kanikenäset och leden öster om Hammarö.
Skoghall kom fortsättningsvis att bli Uddeholms egen hamn, i synnerhet sedan man köpt in ytterligare mark och uppfört en ångsåg 1855. Det ska ha funnits ett varv vid Skoghall år 1770, och det ska även ha funnits varv vid Edsviken.
Flera mindre hamnar
Enheten för kulturmiljö och regionalutveckling vid Värmlands museum gjorde inför kommunens kulturmiljöprogram en studie om bland annat Skoghalls hamn. Enligt denna återfinns flera hamnanläggningar på historiska kartor över de olika hemmanen på Hammarö. Dessa omnämns som båtstäder, landstöd, fiskelägen eller fiskeplatser.
I Klarälvens Skoghallsådra finns rester efter timmerflottningen från de Värmländska skogarna ner till Skoghalls bruk. Resterna utgörs av bland annat dykdalber och skoningar i form av pålverk längs älvkanterna.