Niklas Lehresjön: ”För Sverige – urtiden?”
En statschef vars ämbete inte vilar på demokratisk grund, utan som har sitt ämbete till följd av börd och där ämbetet dessutom påtvingar religiös uppfattning, det är allt annat än en konstruktion för Sverige i tiden. I och med Torekovöverenskommelsen från 1971 accepteras en sådan odemokratisk successionsordning och monarkins fortlevnad, så länge statschefen inte utövar politisk makt eller påverkan. Ändå är det precis vad kungen gör, både när han framhärdar i sin kritik mot förändringen till full kognatisk tronföljd som fullföljdes 1980 och när han kritiserar tidpunkten för samma beslut.
Kungen har, i egenskap av hur känd han är, det ämbete han innehar och det mediautrymme han får, stor makt att påverka. Varje mening som lämnar statschefens läppar och som blir offentliga kommer också potentiellt att påverka. Att 40 år efter grundlagsändring kritisera densamma mot bakgrund av att prins Carl Philip redan var född till kronprins är förstås också i sak rent nonsens. Retroaktiv lagstiftning är regelvidrig och förbjuden när det gäller straffrätt, det vill säga att du inte ska kunna dömas för ett brott om din handling inte var ett brott för tidpunkten då du begick handlingen. Att ändra rådande förhållanden om successionsordning är dock något helt annat. Folkrättsforskaren professor Mark Klamberg belyste i dagarna detta pedagogiskt genom att jämföra med arvsrätten. ”Om man ej skulle kunna ändra på arvsregler för att det skulle kunna påverka rådande förhållanden, relationen mellan syskon och föräldrar så hade lag om lika arvsrätt mellan män och kvinnor (1845) varit omöjlig”.
Statschefens uttalande är mot bakgrund av ovanstående särskilt anmärkningsvärt för att det berör grundlag, vår konstitution. Att successionsordningen är en föråldrad och allt annat än demokratisk företeelse, det kan knappast någon ifrågasätta. Den får ses som en kvarleva som accepteras så länge utövandet av ämbetet sker i demokratins tjänst. Gränserna för Torekovöverenskommelsen har nu brutits upprepade gånger. Kanske kan monarkins tidevarv förlängas om regenten överlämnar statschefsposten till den populära kronprinsessan, men faktum kvarstår. Det är dags att reformera grundlag, säkerställa demokrati och konkurrensutsätta statschefsämbetet. Ett jobb ska man ha för sina meriter, förtroende och kompetens – inte på grund av vem ens föräldrar är. Det borde i synnerhet gälla för Sveriges högsta ämbete.