Maria Bäcklund: ”Grått nytt hår - och gott nytt år!”

Krönikor
PUBLICERAD:
”2023 fyller jag 40 år och det känns rimligt att de gråa stråna ökar i mängd. Inget konstigare än så”, skriver Maria Bäcklund.
Foto: Frank Rumpenhorst

Året var 2022. Jag klippte lugg den senare delen av 2021, men 2022 var året då jag verkligen började äga luggen. Den blev en del av min identitet och nu kan jag inte tänka mig att vara utan den. I slutet av mars hittade jag några gråa strån i luggen. De var inte jättemånga, men ändå tillräckligt för att det skulle kännas fel att dra bort allihop. Jag har upptäckt något enstaka grått hårstrå i min kalufs tidigare. Ibland har jag dragit bort det, ibland har jag låtit det vara. Det har inte rört mig särskilt mycket. Men dessa gråa strån i luggen bestämde jag mig för att äga. Det fick vara fina slingor som representerade att jag levt!

Klipp till dagen före nyårsafton 2022. Jag står i badrummet och sätter upp håret i tofs. Vad är det där jag ser vid örat? Det är ett helt sjok med nya gråa hårstrån. Tittar vid andra örat, ser samma sak där. Först blir jag lite tagen på sängen och vet inte hur jag ska reagera. Kommer jag att få panik över att jag börjar bli så gråhårig? Det går inte att ta miste på längre, de gråa stråna försvinner inte alls i mängden utan är synliga i allra högsta grad. Så här i efterhand känns det här skeendet nästan filmiskt, som att det gick i slow motion. Hann jag verkligen tänka så här mycket? Jag känner i alla fall efter. Förväntar mig förtvivlan, ångest, vad som helst. Men nej, jag känner inga större känslor alls. Jag känner ingenting, bara ren acceptans. 2023 fyller jag 40 år och det känns rimligt att de gråa stråna ökar i mängd. Inget konstigare än så.

2022 var för mig ett år fyllt av kamp på många olika sätt. Efter en separation skulle jag styra upp ett helt nytt liv och ingenting med det gick lätt. Det har så klart gått i vågor som livet gör. Jag har haft många fina stunder under året som jag kommer bära med mig, men de kom inte gratis. Men på natten när 2022 blev 2023 kände jag det stora lugnet infinna sig. Jag satt i soffan med en halvsovande åttaåring liggande vid min sida. Tolvslaget hade passerat och 2022 var lagt till handlingarna. Vi tittade på när Sverige spelade mot Kanada i junior-VM i ishockey. Att resultatet i matchen inte gick vår väg spelade föga roll, för där och då var allt jag kunde känna att jag var på helt rätt plats.

Känslan av att vara på rätt plats har jag som ambition att bära med mig hela 2023. Jag ska inte sträva efter att genomföra några stora förändringar i livet, jag ska inte jaga efter något annat. Jag ska omfamna känslan av att vara på rätt plats som jag omfamnar mina nya gråa hårstrån. Mot 2023 med en förhoppning om lagom många nya gråa hår.

Grått nytt hår och gott nytt år!