Bokprat: Mellandagarna är räddade – hög tid för läsning

Här kommer några lästips för lediga mellandagar.

Göran Rosenbergs engagerade bok om överrabbin Marcus Ehrenpreis, Johannes Anyurus Augustnominerade bok Ixelles, den gripande kortromanen Stargate av Ingvild H. Rishöi och slutligen två härliga bilderböcker, Manfred blir detektiv och Såret.

Boken Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek av Göran Rosenberg inleds med en dialog, men övergår snart till en biografi om överrabbin Marcus Ehrenpreis, verksam i Stockholm mellan 1914 och 1948. I slutet av boken återvänder dialogformen där Göran Rosenberg ger oss sitt eget credo, sin egen trosbekännelse.

I boken tar oss Rosenberg med på en färd genom 1900-talets judiska historia i Europa och Sverige. Han skriver om sionismens genombrott, om förintelsen och dess förödande konsekvenser vars efterverkningar orsakade en bitter strid bland olika judiska organisationer i Sverige.

När den fyrtiofemårige Ehrenpreis kom till Sverige med sin familj var han redan en centralfigur inom europeiskt-judiskt liv. En otroligt beläst och flerspråkig kosmopolit med nära förbindelser till höga politiker och religiösa ledare över hela världen. Ehrenpreis trodde på en pånyttfödelse av judendomen, en judisk renässans som skulle ske bland judar i diasporan, inte i det förlovade landet Israel. Uppgiften skulle vara att hålla människans uppgift levande, att ta vara på skapelsen. Hans predikningar i stora synagogan i Stockholm följdes av människor från olika trossamfund. Han var övertygad om att den judiska erfarenheten och den judiska traditionen hade något viktigt att säga den icke-judiska omvärlden.

Ixelles är en välmående kommundel av Bryssel. Där bor numera bokens huvudperson Ruth med sin elvaårige son Em. I verkligheten kommer hon från en helt annan del av staden, det invandrartäta bostadsområdet tjugosjuttio. Nu vill staden riva kvarteret där hon tillbringade sin uppväxt, där hon träffade Mio, som blev far till hennes barn. Man vill rasera kvarteret, flytta invånarna, få bort ungdomsbrottsligheten, knarkförsäljningen, eländet och anlitar agenturen där Ruth arbetar för att genom manipulation få invånarna att inse att det inte finns någon återvändo. Samtidigt börjar det ryktas att Mio, Ruths ungdomskärlek fortfarande lever, trots att han mördats och begravts för elva år sedan. Em undrar vem hans far var, men Ruth är återhållsam och har berättat mycket lite om sin bakgrund. Hon vill ge Em en annan bild av världen, ett bättre liv än det som väntar de flesta barnen i tjugosjuttio. I tillbakablickar får vi följa hennes och Mios uppväxt och kärlekshistoria. Det är inte många ljusglimtar i skildringen, men allt berättas på ett poetiskt, vackert språk. Till en början hade jag svårt att komma in i boken och en hel del känns fortfarande dunkelt, men skildringen är djupt berörande. Vi har ju samma problematik hos oss; skjutningar, arbetslöshet, dåliga skolresultat. Jag hoppas ändå att verkligheten i boken är råare, våldsammare, mer tröstlös än vår.

Gripande och ytterst tänkvärd i dessa juletiden är norska Ingvild H. Rishöis kortroman Stargate. Systrarna Ronja och Melissa bor med sin snälla, men svaga pappa i Oslo. Julen närmar sig och tioåriga Ronja drömmer om att de i år ska ha en egen julgran. Det ser lovande ut när pappa får jobb som julgransförsäljare. Allt går bra tills pappa börjar hålla till på ölschappet Stargate igen och förlorar jobbet. Eftersom han skrivit på ett anställningskontrakt tvingas tonåringen Melissa överta jobbet efter skoldagens slut. Även Ronja lockas att sälja kransar och julkärvar ”till förmån för fattiga barn” och det går jättebra, hon är en mycket övertygande försäljare, tills företagsägaren kommer på dem, barnarbete är ju förbjudet i Norge, och hela deras upplägg raseras.

Rishöis berättarstil för tankarna till både H.C. Andersen och Astrid Lindgren, men detta är en vuxenbok. Precis som hos Lindgren lämnar bokens slut öppning för olika tolkningar.

Rishöi är en mästerlig berättare! Hon har också givit ut ett par novellsamlingar, varav Vinternoveller är översatt till svenska och har belönats med Kulturhuset Stadsteaterns Internationella litteraturpris 2019.

Tills sist två bilderböcker som kommer att göra alla läsare glada, såväl vuxna som barn! Vår egen Marcus-Gunnar Pettersson (Barnens bästa bibel) har illustrerat Eva Whitebrooks bok Manfred blir detektiv och Emma Adbåge har skrivit ännu en fullträff, Såret, en av de barnböcker som nominerades till Augustpriset i år.

Alfred är en fullvuxen korpfarbror som bor på taket till Sagerska palatset i Stockholm, en ganska bekväm fågel som tjafsar med måsarna och samlar på kapsyler. Han är lite missnöjd med sig själv. Han borde ha en uppgift, tänker han, hitta ett kall. Och det gör han! En liten måsunge har trillat ur boet och piper på hjälp. Den är dessutom ständigt hungrig! Manfred får ett sjå att hitta hans föräldrar och det hela slutar mycket lyckligt. Manfred har hittat en uppgift. Han blir detektiv.

Eva Whitebrooks text är mycket humoristisk och mångtydig och Marcus-Gunnar Pettersons bilder suveräna. En härlig Stockholmsbok är det dessutom.

Emma Adbåges bok Såret är verkligen en fullträff. Hennes tecknarstil är naiv och spretig, men vilken uttrycksfull spretighet! Man kan bara älska hennes unga fritidspedagog Jarmo som bevakar lågstadiebarnen på rasten. Det är Jarmo som bär i väg huvudpersonen som blöder till lärarrummet och sätter på det stora plåstret. Och det är Jarmo, dubbelt så lång som andra i boken, som tröstar den hjältemodiga huvudpersonen. Så på pricken! Köp den, låna den och gläds och minns hur det var att vara barn!