Allt fler barn föds med kejsarsnitt – mamman Elin: ”Fortfarande ömt i mitt sår”

De akuta kejsarsnitten ökar och i Värmland föds mer än vart femte barn genom kejsarsnitt. Tillsammans med Stockholm är det den högsta siffran i landet.

Elin Ehrlund från Skoghall hade planerat att föda naturligt, men tvingades byta plan – mitt i förlossningen.

Det var i förra veckan som Socialstyrelsen kom med färska siffror som visar att Stockholm och Värmland är de regioner i Sverige där flest antal kejsarsnitt genomförs. Här föds ungefär vart femte barn med kejsarsnitt. Men det är särskilt de akuta snitten som ökar i riket – från 9 procent 2017 till 10,4 procent 2021.

För Elin Ehrlund var planen att föda naturligt. Men hon var beredd på att vad som helst kunde hända.

– Jag var inställd på att föda vanligt, och vi gick en kurs som heter ”Föda utan rädsla”. Där lärde vi oss bland annat om andningsövningar.

Hon tillägger:

– Jag kände mig aldrig rädd för förlossningen.

Öm fortfarande

Han sitter nöjt och äter majskrokar, en helt vanlig vardagsmorgon i Skoghall, han som det hela skulle resultera i – lille Vide, som fyllde ett år den 5 november i år. Det är någon timme kvar innan de ska klä på sig för att bege sig till den öppna förskolan, som ligger ett stenkast bort.

– Det är fortfarande ömt i mitt sår. Sånt pratade man inte mycket om, hur man gör när det gör ont efteråt, säger Elin Ehrlund och pekar på magen medan hon tar en klunk kaffe.

För det som skulle bli en vanlig förlossning på Centralsjukhuset i Karlstad, blev ett akut kejsarsnitt.

– Han var beräknad till den 1 november. Den 3 november började jag få värkar. Vi ringde till förlossningen vid åtta på morgonen, men de tyckte att jag skulle stanna hemma så länge jag kunde. Vid 14-tiden hade jag så himla ont, men vi stannade hemma. Jag badade, satt på yogabollen. Men åtta på kvällen stod jag inte ut längre.

Elin Ehrlund och hennes sambo åkte in till förlossningen till Karlstad, dit endast hon var välkommen till först, på grund av coronarestriktioner.

– Jag var inte mer än någon centimeter öppen, så vi tackade ja till att sova en natt på patienthotellet.

När gryningen kom hade hon haft värkar i mer än ett dygn, men barnet hade inte bråttom ut. Nu fick paret dock komma in på förlossningen, där de fick ett rum.

– Det jag hade lärt mig på kursen funkade. Jag var inte rädd alls, jobbade med andningen och tände blockljus, så att det skulle kännas mysigt.

Sambon grät

Hon fnissar lite åt minnet. Att föda barn är ingen lätt match, men som den tävlingsmänniska hon var – var hon redo på att det kunde bli kämpigt. Men Vide ville fortfarande inte ut, trots att tiden gick medan Elin Ehrlund kämpade sig genom värkarna.

– Lustgasen och epiduralen fungerade jättebra, och det gick framåt efter att jag tog ett bad. Då kom jag i gång mer, sen gjorde jag squats och fick värkstimulerande. Men det hände inget.

Mitt i natten konstaterade en läkare att barnets huvud låg snett, något som skulle försvåra en vaginal förlossning. Under påverkan av lustgas har hon själv lite svårt att minnas exakt hur allt gick till.

– Min sambo grät när Vides hjärtljud började gå ned. Han mådde illa också, det minns jag väl. Vi hade haft en matförgiftning några dagar tidigare, och nu hade han magkatarr.

I efterhand ler hon när hon tänker på det.

– Men där kände jag att nej, nu är det bra. Nu räcker det. Läkarna och barnmorskorna sa att de tyckte att jag hade gjort allt jag hade kunnat, och att det fanns ett alternativ. Och det var kejsarsnitt.

”Gör vad ni vill”

Elin Ehrlunds kejsarsnitt klassas som akut, även om hon är tacksam för att hon innan operationen hann reflektera över vad det innebar och att det hela inte gick alltför snabbt.

– Då tänkte jag mest tack gode gud, gör vad ni vill, bara han kommer ut!

Operationen var dock inte så angenäm som hon hade hoppats på. Trots att hon var bedövad kunde hon känna när de skar i henne.

– Jag skrek rakt ut att det kändes som någon hade satt en fiskkrok i mitt underliv. Min sambo sa att det var första gången han hört mig skrika.

Klockan 08:38 den 5 november, efter nästan 50 timmars värkarbete – kom Vide till världen, frisk som en nötkärna. Allt hade gått bra, men Elin Ehrlund har svårt att smälta den smärtan som kändes under kejsarsnittet. I hennes journal står det att hon kan ha blivit ”nervpåverkad”.

– Jag önskar att någon förklarat vad det var, men det kanske är upp till mig att ta reda på. Och det ska jag göra, för det var riktigt läskigt och om jag ska gå igenom det här igen någon gång, så vill jag veta vad det var.

Att förlossningen slutade med kejsarsnitt är inget som hon sörjer, även om det medförde att hon hade svårt att resa sig ur soffan och sängen under en lång tid.

– Personalen på förlossningen var fantastisk, och jag kände mig trygg hela tiden. Jag skulle bara ha velat få mer information, som vad det innebär att byta sitt eget bandage tio dagar efter. Eller hur jag ska massera såret.

Hur tänker du kring att få ett till barn?

– Jag vet faktiskt inte. Det är väldigt skönt med bara ett barn, man undrar hur det skulle gå att ha två stycken små, skrattar hon, och tillägger:

– Men om det blir ett till, vill jag veta varför jag fick så himla ont när de snittade mig. Det behöver jag få landa i.