Pjäsen Nattygsbordet beskrivs som surrealistisk, hysteriskt rolig och innehåller en bisarr sexscen.
Manuset är helt och hållet skrivet av artificiell intelligens – kanske det första av dess slag i världen.
– Några har sagt att det är det sjukaste de sett, säger regissören Dan Andersson.
Det började hösten 2019 när Dan Andersson hade snöat in på AI, artificiell intelligens, och snubblade över en textgenerator på internet. Den hade läst 8 miljoner hemsidor och hittat ett samband i hur människor uttrycker sig.
Regissören, som är en del av teatergruppen Revet scenkonst, hade redan börjat med ett teatermanus som skulle handla om chattrobotar. Men han körde fast när robotarna han ställt mot varandra bara frågade vad den andre hette.
– Jag tog tre av de här replikerna jag fått fram av robotarna och petade in dem i textgeneratorn och den började fylla på med andra repliker. De var supersurrealistiska, men det slutade vara bara frågor om namn. Sedan kom det även in nya karaktärer, berättar Dan Andersson.
600 sidor långt manus
Under tre veckor lät han AI:n hållas och fram växte ett manus som var 600 sidor innan det tog slut.
– Jag och Annelie Horáková i Revet satte oss och valde ut de delar som inte liknade varandra för mycket, så det blev lite spridning av scenerna och någon slags dramaturgi.
Kvar blev ett 90 sidor långt manus till pjäsen Nattygsbordet och enligt Dan Andersson kan den vara den första AI-skrivna pjäs som haft premiär, även om andra tillkommit efteråt. Den hade urpremiär i Göteborg i mars 2020 och på tisdag spelas den på Arenan i Karlstad.
– Det var mer ett experiment vi satte upp på scen. Att göra en pjäs som är så här dum och inte betyder någonting. Det finns lite längre stycken där det slutade vara repliker och AI:n i stället pratar om teater och mänsklighet. Vi har vävt in den delen tillsammans med de superbisarra komediscenerna, där en människa ropar åt en hund i fem minuter eller bara slänger runt med huvudet.
Handlingen är alltså svår både för ensemble och publiken att beskriva, men övergripande är det en dators syn på mänskligheten.
– Vad skulle hända om en utomjording kom till jorden och skrev ner det den såg? Pjäsen är lite så. Många punkter är rätt om hur det är att vara människa. Man jobbar, blir kär och tycker om djur. Den är väldigt vardaglig, men det finns också något kusligt och hysteriskt kul i dissonansen mellan vardaglighet och obegriplighet.
Hundrollen inte helt säker
Nattygsbordet blir också snabbt existentiell i fråga om medvetande och vad det är.
– Det är det som är så spännande för publiken – att inte tolka in någon mening. Det är en dator som skrivit så det finns ingen mening bakom manuset, men ändå så ser man författaren i allt. Och drar slutsatser därefter, det är svårt att komma ifrån.
Fyra skådespelare gör fem roller, varav en karaktär är en hund. Eller helt säkra på det är inte teatergruppen...
– Vi vet inte riktigt om det är en hund på riktigt eller en karaktär som klätt ut sig till hund. Karaktärerna är väldigt tydliga i alla fall. I pjäsen hakar de även upp sig på att det är en hund och börjar till slut sjunga: "Det är en hund, det är en hund, det är en hund".
Det finns även en sexscen som är av det mer originella slaget.
– Den är jättebisarr! Det är två karaktärer som är så dåliga på att ragga. Man brukar berömma varandras ögon när man är romantisk, men här blir det ett steg för långt. "Dina ögon är så himla konstiga, de bara stirrar hela tiden" säger de och det är inte så man brukar säga, haha! Den ena karaktären gnuggar den andres knän – varför gör du det? Det är nästan rätt, skrattar Dan Andersson.
"Det sjukaste de sett"
Publiken har tagit emot föreställningen väl, även om det är lite blandade funderingar efteråt.
– Alla har sin egen tolkning av pjäsen. Även skådespelarna kommer på nya tolkningar vad pjäsen handlar om efter varje föreställning. Den är väldigt rolig och publiken skrattar väldigt mycket. Några har sagt att det är det sjukaste de sett och varit med om.