Bokprat: Ny konspirationsroman om Palmemordet

Lena Andersson har alltid varit fascinerad av Palmemordet och hör inte till dem som accepterat teorin om att Scandiamannen skulle vara mördaren.

I sin senaste bok Koryféerna luftar hon en konspirationsteori som florerat länge. Den att Palme ska ha fallit offer för en komplott bland partivänner. Det vore i så fall inte första gången. Så föll ju Cesar, så föll Gustaf den III!

I Anderssons bok drar det ihop sig till trettio-årsdagen efter dådet och journalisten Roger Lilja får uppdraget att skriva en artikel om mordet. I sin research inför arbetet stöter Lilja på en man som heter Nils Niia, som tycks sitta inne med mycket kunskap om fallet. Niia accepterar att intervjuas och under ett antal träffar berättar Niia vad han vet.

Palme ska ha blivit alltmer besatt av tanken att hjälpa till att omvandla Sovjetunionen under dess nye ledare Gorbatjov, till en socialdemokrati enligt svensk modell. Flera möten hade i hemlighet hållits i det syftet. Palmes medarbetare trodde inte på möjligheten och ville sätta stopp för utvecklingen genom att tvinga Palme att avgå. I annat fall… Så gick det hela överstyr och man utsåg en syndabock för att vilseleda allmänheten: Hans Holmér.

Roger Lilja är oerhört skeptisk till en början men blir alltmer övertygad om att det ligger en hel del sanning i Niias påståenden. I boken figurerar flera kända personer och politiker under fingerade namn och jag kunde inte låta bli att försöka luska ut vilka de var. Jag lyckades inte!

Jesper Wung-Sung är en välkänd författare i Danmark men okänd i Sverige tills i år, då hans bok Kvinna sedd bakifrån kom på svenska.

Boken handlar om Ida Ilsted, danska målaren Wilhelm Hammershøis hustru och ständiga modell. Jag rekommenderar att man söker på nätet eller lånar en bok om konstnären för att studera hans tavlor och bättre förstå vad författaren skriver om. Om Hammershøi har det skrivits en hel del och hans konst är mycket högt värderad. Däremot fanns det inget skrivet om hans ständiga följeslagerska och vapendragare innan Wung-Sungs bok kom.

I boken får vi följa deras kärlekshistoria från de första mötena 1890 i lilla staden Stubbeköbing fram till Wilhelms död 1916. Wilhelms högborgerliga familj kunde inte förstå hans val av hustru, den stillsamma köpmansdottern från landet. Hon som verkligen blev konstnärens musa fast svärmodern tyckte hon var grå och intetsägande.

Jag häpnar över hur Wung-Sung lyckas levandegöra Ida när det har funnits så lite att läsa om henne. Han följer henne i hälarna under de studieresor Wilhelms mor kostade på paret. De for till Nederländerna, Italien, Paris, och London på jakt efter motiv och inspiration för Wilhelm. De var alltid tillsammans. De bytte ofta bostad i Köpenhamn. Det var alltid Wilhelms behov som kom först. Inte minst har Wung-Sung satt sig in i hur det var att stå modell timme efter timme för den krävande konstnären.

Om Lena Anderssons bok är lättläst och roande, måste man ge Wung-Sungs bok tid – det är den verkligen värd.