När Skoghall växte fanns det inte plats för alla att bo nära den stora arbetsgivaren på bruket. Lösningen blev att åka till arbetet med godståg, men resan var allt annat än bekväm.
Uddeholms pappersbruk etablerade sig i Skoghall under tidigt 1900-tal. Området liknade en jättelik byggarbetsplats eftersom det i stort sett inte fanns någon tidigare bebyggelse i området.
År 1915 började de första godstågen rulla mellan Våxnäs och Skoghall. Då kunde man också åka gratis eftersom sträckan ännu inte var godkänd för persontrafik. Sågverksarbetare och byggjobbare pendlade från Karlstad. Man förstår att de föredrog godståget eftersom ångbåtstrafiken från Residenstorget till Skoghall tog 75 minuter enkel resa.
Nya bostäder
De första arbetarbostäderna i Skoghall var provisoriska baracker, men snart började det byggas bostäder för familjer i rask takt. För varje ny fabriksenhet tillkom ett bostadsområde för dess arbetare. Bostaden, om ett rum och kök med egen täppa, ingick i lönen och det gick inte att flytta med mindre än att man bytte arbetsgivare.
Arbetarna hade sina områden i Kolonien, Rölön, Vidön, Björkhagen och Lillängen.
Byggnadernas storlek, utformning, placering och färgsättning speglade de boendes tjänsteställning inom företagshierarkin. Tjänstemannabostäderna låg skilda från arbetarbostäderna i Edsviken och Vidöåsen.
Räls till bygget
Inte bara bostäder skulle byggas. Samhällsviktiga byggnader som post, brukshotell, mejeri och skola måste också uppföras. Det gick åt mycket material till denna "byggboom" under åren 1914–1920, och för att transportera detta behövdes det järnväg, det så kallade samhällsspåret, som var ett stickspår till skolbygget.
År 1915 drogs en räls till nuvarande Lillängstorget. Den förlängdes två år senare till Lillängsviken.
När bostadsområdena var färdigbyggda behöll man spårtrafiken för persontransporter. Ännu på 1950-talet fanns den järnvägen kvar.
Arbetartåg
Arbetartåget från Lillängstorget avgick på morgonen 06:45. Det gjorde uppehåll för hållplatser i Björkhagen (nuvarande Skoghalls centrum), vid ungkarlshotellet och posten. Till lunchrasten gick en tur-och-retur-resa från bruket – man skulle hem och äta middag. Efter arbetsdagens slut gick sista turen hem.
Tog med eget säte
Vagnarna drogs av fabriksloket och var från början flakvagnar som fått en enkel påbyggnad. Det skedde olyckor, och dörrar och fönster fick därför spikas fast på den sida som kontaktledningsstolparna satt.
Flakvagnarna ersattes så småningom av några gamla vagnar som troligen gått som arbetartåg mellan Skoghall och Våxnäs. Även dessa vagnar lämnade mycket att önska. De saknade både belysning och uppvärmning. Därför blev det en vana för arbetarna att ta med sig en filt eller uppvärmd brädbit att sitta på, en "rövlapp", enligt järnvägshistorikern Gunnar Sandin, som skrivit om Skoghallstågen.