Per Scheutz: ”Hur kunde det bli såhär?”

Samhälle
PUBLICERAD:
"Sverige hade under flera decennier större asylinvandring än varje jämförbart land, men utan att vilja investera i de människor som faktiskt kom hit", skriver Per Scheutz.
Foto: Johan Nilsson / TT
Den nya borgerliga regeringen bestående av M, KD och L – med sitt samarbete och stöd av Sverigedemokraterna – har presenterat ett handlingskraftigt åtgärdsprogram för att äntligen komma till rätta med alla de problem och utmaningar som samlats på hög under Socialdemokraternas åtta år vid makten. Mellan de tre senaste riksdagsvalen har SD vuxit och är nu det näst största partiet. Hur kunde det bli såhär?

50 år gamla drömmar om att skapa en moralisk stormakt lett av de goda och ofelbara var målet. Under decennier bedrev Sverige Europas mest extrema migrationspolitik. 21 procent av Sveriges vuxna befolkning är i dag födda utomlands, vilket kan jämföras med strax under 15 procent i USA under toppen av migrationen år 1890.

Den utrikesfödda befolkningen har fördubblats på bara 20 år. Sverige hade under flera decennier större asylinvandring än varje jämförbart land, men utan att vilja investera i de människor som faktiskt kom hit. Det handlade aldrig som ibland påstås om flyktingkaoset 2015, utan om ett 30 år långt underfinansierat samhällsexperiment. Över 800 000 svenskar är födda i Asien (främst Syrien, Irak, Afghanistan och Iran) och 250 000 är födda i Afrika (främst Somalia, Eritrea och Etiopien). Men integrationen har inte fungerat alls.

Av samtliga asylinvandrare och deras anhöriga i åldersgruppen 20–49 år som invandrade 2010 hade 49 procent jobb efter tio år. Män har efter tio år 21 procentenheter högre sysselsättningsgrad än kvinnor. Det är också stora skillnader i sysselsättningsgrad mellan flyktinginvandrare från olika länder. I dag ser vi effekterna av detta önsketänkande runt om i vårt land med ökande segregation, klanstrukturer, hedersproblematik, utanförskapsområden och en tilltagande gängkriminalitet med skjutningar och sprängningar på öppen gata. Hur kunde det gå så illa, när vi ville så väl?

Jo, de invandringsskeptiska som funnits inbäddade i snart sagt alla partier och som representerade en stor av det svenska folket, tröttnade och samlade sig hos det enda alternativ som bjöds i SD. Länge hade vi den i samhället etablerade trånga åsiktskorridoren. Om man lyfte frågan om migration och den stora invandringen var det lätt att beskyllas för att vara rasist och främlingsfientlig. Men nu har en successiv märklig metamorfos inträffat. Uttryck och idéer som förr bara yttrades mellan skål och vägg har i dag blivit legio i samhällsdebatten. Det som går att säga i dag gick inte att säga för tio år sedan. Verkligheten har kommit att ta över.

Ett samhälle där samtalsklimatet inte tillåter meningsfull debatt och partierna skyr varandra som pesten främjar knappast kreativa politiska lösningar där sakfrågorna står i centrum. Att den migrationskritiska opinionen i Sverige i dag till stor del bärs upp av SD är ett pris vi betalar för åren av en alltför omfattande invandring och bristande integration.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.