Anders Ajaxson: ”Det gäller ju att inte ge upp”

Politik
PUBLICERAD:
”Mina egna försök med medborgarförslag har fallit platt till marken, när jag vänt mig till Region Värmland”, skriver Anders Ajaxson.
Foto: Håkan Strandman

Det är väl känt att medlemsantalet i de politiska partierna – med något undantag – stadigt har sjunkit under flera decennier. Aldrig har skillnaden i antal mellan partimedlemmar och icke-partimedlemmar varit så stort som i dag.

Denna nedåtpekande kurva motsvaras dock inte av ett motsvarande minskat intresse för demokratifrågor. Tvärtom.

Hur kan då vi, som inte är med i något parti, också få ett ord med i laget? Ett sätt är att ta kontakt med någon förtroendevald man händelsevis känner. Eller att höra av sig skriftligen till kommunen man bor i eller regionen man tillhör, till exempel genom ett medborgarförslag.

Mina egna försök med medborgarförslag har fallit platt till marken, när jag vänt mig till Region Värmland. Oviljan har varit kompakt, som till exempel när jag föreslog att inskickare av sådana förslag skulle få möjlighet att tacka för svaret. Men det ville man inte. Det vågade man inte, rent ut sagt.

Glömmer inte när regionstyrelsens avgående ordförande närmast raljerade över ordet ”vitbok”, när jag hade föreslagit att den kapitalt misslyckade rekryteringen av den förste regiondirektören och dess följdverkningar skulle genomlysas. Någon vitbok blev förstås inte skriven.

Finns det andra sätt att ”i påverkanssyfte” närma sig våra offentliga organ, vars finansiärer vi skattebetalare ju faktiskt är? Javisst. Vi, undertecknad och nio goda vänner, testade hösten 2021 att träffas i en studiecirkel och att den vägen leverera ett förslag till Karlstads kommun.

Enkelt uttryckt tyckte vår cirkel att Karlstad borde ha en renodlad kulturnämnd genom en tudelning av dagens spretiga kultur- och fritidsnämnd. Därmed skulle Karlstad kunna skärpa sin kulturprofil och följa i spåren på landets främsta kulturkommuner, framhöll vi.

Vi fick inte ens ett artigt nej. När vi bad att få träffa konsulten som för 550 000 kronor engagerats för att se över kommunens organisation, fick vi från kommunchefen det rätt brutala svaret att det INTE ingick i konsultens uppdrag, ”i upphandlingen”, att träffa allmänheten.

Men vi förtröttas inte. Vi laddar om och tar nya tag. Jag kan här avslöja att vi flitigare än hittills tänker använda oss av kommunens hemsida. Där läggs alla kallelser, föredragningslistor och protokoll som hör ihop med samtliga nämnders sammanträden ut. Vi planerar närmare bestämt en punktmarkering: att åtminstone ett år framåt ha en kommunal verksamhet och en kommunal nämnd under särskild observation och bevakning.

Många fler borde på detta ”utomparlamentariska” vis följa sin kommuns göranden och låtanden. Det kräver förvisso en dator och tillgång till internet, men det kan ske hemifrån när som helst på dygnet.

Och så stärker det demokratin; det är ingen dålig sak.