Det har väl knappast kunnat undgå någon, att Sverige har två liberala partier. Ena partiet säger sig stå till höger och det andra i ”mitten”.
Det har dock blivit väldigt tydligt både på nationell nivå, i våra värmländska kommuner och i vår region att så inte är fallet. Nej, liberalt ”mittenparti” verkar vara synonym med ett vänsterstyre.
Centerpartiet har en lång och bred historia. Ideologiskt sett har partiet rört sig genom årtionden, men landade för ett tag sen ändå i den mer liberala ådran och vad vi trodde var den borgerliga sidan. Det vill säga höger ut i politiken.
Dåtidens centerpartister öste nämligen ett agg mot socialdemokratin och det var för många helt otänkbart att på något sätt och vis stödja dem.
Ja, jag minns själv min morfar, lant- och skogsbrukare som inte ens kunde överväga att handla hos sosse-Domus eller tanka bilen på OKQ8. Nej, för att stödja en sosse, det var inget för en bonde.
Men det är nya tider nu och att vara centerpartist verkar vara synonymt med att vara vänster. Det har visat sig nationellt där centern tydligt i flera mandatperioder tagit ställning för Socialdemokraterna. Det har hänt i de flesta kommunerna runt om i Värmland och nu senast i Region Värmland. Sida vid sida, de två tidigare fienderna.
Men vad är det som gör att det blivit så här? Varför väljer man aktivt samarbete i stället för att gå i opposition exempelvis? Vad är det som lockar så mycket så att man aktivt väljer bort sin historia och i stället väljer att gå vänster ut? Det stavats makt. Makt att kunna påverka från den innersta kärnan, men också makt i form av att kunna arvodera fler politiker. Makt som man hade haft svårare att få om man suttit i opposition.
Det är ändå ironiskt att när man brukar prata om maktpartier, då brukar man prata om Socialdemokraterna. De har ju en historia av att kunna ge bort allt och lite till för att få sitta vid rodret. Den rollen delar de numera med Centerpartiet, det nya vänsterliberala partiet.