Maria Bäcklund: ”När en hylla skruvas på plats”

Krönikor
PUBLICERAD:
”Den där hyllan orsakade en positiv dominoeffekt av händelser. Helt plötsligt började andra saker hitta sin plats och jag kommer faktiskt inom kort ha ett boende helt utan flyttkartonger på boytan!” skriver Maria Bäcklund. Hyllan på bilden är dock en annan.
Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Ibland bara faller saker på plats. Som när jag satte mig ner för att skriva den här krönikan och diskmaskinen som jag glömt bort pep att den var klar. Ekoprogrammet tar fyra timmar och jag vet att en inte ska lämna diskmaskinen ensam, men nu fick det bli så. Två gånger till och med. Men ibland behöver det spelas fotboll och sedan ska barnet till sin pappa och då passade vi på att planera stundande kalas för barnet. Allt medan diskmaskinen gjorde sitt jobb hemma hos mig. Det kan ha hänt någon gång förut och då resulterat i blöt disk för att jag inte hört när den var klar och sedan helt glömt bort den. Men denna gång kom pipet alltså alldeles i rätt tid för att jag skulle kunna vara med och släppa ut ångorna.

En annan sak som fallit på plats (eller rättare sagt skruvats på plats) den senaste tiden är en hylla som äntligen kommit upp på väggen. Det föregicks först av vånda över placering och sedan bedrövelse när det krånglade med skruv och jag vet inte allt. Men nu sitter den äntligen uppe och det känns som att den alltid varit ämnad att sitta just där.

Den där hyllan orsakade en positiv dominoeffekt av händelser. Helt plötsligt började andra saker hitta sin plats och jag kommer faktiskt inom kort ha ett boende helt utan flyttkartonger på boytan!

Jag har en förmåga att tillskriva olika objekt en större betydelse än de kanske egentligen har. Tyvärr orsakar det ofta onödigt stora problem, precis som jag trodde att den här hyllan skulle göra. Jag har tidigare haft ett örhänge som jag tillskrev alltför stor betydelse. Jag tappade bort det och såg samtidigt hur hela min värld rasade samman. När jag sedan hittade det där örhänget trodde jag att allt skulle vända och bli bra igen. Det gjorde det inte. Jag har sedan tappat bort just det örhänget flera gånger, men lyckan vände inte trots att jag hittat det varje gång. Sista gången hittade jag det trasigt, så nu har det nog tappat all sin mening om det någon gång hade en.

Men tillbaka till hyllan. Den försöker jag ändå försiktigt tro på, för efter hyllans inträde på väggen verkar saker ändå långsamt falla på plats. Det må vara så enkelt som att jag äntligen börjar få ordning och att det är det som ger mig sinnesro, inte att hyllan i sig är något magiskt objekt. Men den fyller mig ändå med glädje när jag tittar på den. Och helt plötsligt börjar diskmaskinen pipa vid exakt rätt tillfälle och trots att jag våndats över krönikeämne hela den här veckan skrev den här krönikan sig själv till slut. Om det är tack vare hyllan eller inte låter jag vara osagt.