Missing people hjälper polisen att hitta personer som anmälts försvunna. Nu firar de tio år som förening.
– Vi lyckas tack vare att vi är många, säger Anna-Carin Nilsson, verksamhetsledare i Missing people Värmland. Men det finns situationer när vi inte kan hjälpa.
Enligt riksorganisationen för Missing people försvinner 7 000 personer årligen i Sverige. Av dessa har runt 600 blivit ärenden för Missing people. I 80 procent av fallen hittas den försvunna personen välbehållen.
– Vi samarbetar med polisen och gör ingenting förrän de gett sitt godkännande. I Värmland har vi inte så många försvinnanden – trots att vi har stora skogar där folk kan gå vilse, säger Anna-Carin Nilsson och gissar på att det kan bero på att värmlänningarna kan ta väl vara på sig och kanske har ett större socialt nätverk.
Välutbildade hundar
Sedan starten 2012 har Missing people utvecklat sina arbetssätt. Något nytt är en nationell personsök-utbildning specifikt för Missing people-hundar och deras hundförare.
– Tack vare den nationella utbildningen kan vi hundförare hjälpa Missing people i hela landet, säger Mari Andersson, ansvarig för Missing peoples hundutbildning i Värmland.
Anna-Carin Nilsson har erfarenheten att många insatser de första åren handlade om att hitta äldre förvirrade personer.
– Nu har det svängt till att övervägande handla om yngre människor och psykisk ohälsa.
Söker svar
Ett problem är de fall när personer försvinner frivilligt, men där de anhöriga polisanmäler försvinnandet och söker efter svar.
– Jag förstår deras frustration, säger Anna-Carin Nilsson. Men varken polisen eller vi kan börja leta efter personer som håller sig undan frivilligt. Innan vi påbörjar en insats måste polisen ge klartecken så att den vi ska leta efter inte har skyddad identitet.
– Fler personer och mer resurser behövs, menar Anna-Carin Nilsson. I synnerhet som ansvarsområdet och samarbeten med polis och räddningstjänst blir allt tätare.
Ambassadörer
– I Värmland är vi 3 000 medlemmar. I en sökning på julaftons kväll ett år anmälde sig endast 50 personer. Det är för lite när det gäller. Därför samarbetar vi med så kallade ambassadörer, kända personer som brinner för vår sak, säger Anna-Carin Nilsson.
Konstnären Lars Lerin är Missing people-ambassadör och var med och firade Missing peoples tioårsjubileum vid Sandgrund:
– Jag hade en kompis vars bror försvann. Han var bara 18 år och jag vet vilket trauma det blev för familjen att han aldrig hittades, säger Lars Lerin.