Mina sista år i förvärvslivet var ingen succé precis; en kraftfull hörselnedsättning förmörkade min tillvaro och drev mig till utmattningens gräns, och det tog flera år innan min tjänst anpassades efter mina behov. Till slut. Men då var även jag slut. Så det har inte blivit några vikariat i den skola där jag tillbringade trettiosex år – en lång tid som kanske också säger något om hur mycket jag tyckte om att undervisa.
Men nu, när det har det gått en lång tid och jag har blivit en bit över sjuttio, är jag faktiskt på banan igen – en helt annan bana i en helt annan bransch, som jag har nosat på ett par gånger tidigare. Det handlar om demokrati, det handlar om politik, det handlar om service och jodå, i någon mån också om undervisning – om än i mycket liten skala. Under två och en halv vecka arbetar jag som röstmottagare i de val som ska avgöras den elfte september – en ganska lagom lång tid att binda upp sig för innan det bär iväg med tåg till Italien.
Två gånger tidigare har jag arbetat som röstmottagare på valdagen, så helt ny i sammanhanget är jag inte, och båda gångerna var det roligt och lärorikt. Och väldigt intressant – men arbetsamt. Man börjar klockan sju på morgonen och slutar inte förrän rösterna är räknade och rapporterade; det kan bli en bra bit in på nästa dag. Men det som jag nu gör, nämligen att ta emot förtidsröster, är inte lika krävande, då vi tjänstgör halvdagsvis enligt ett inte särskilt betungande schema. Somliga dagar blir det dock heldagsarbete, då jag fungerar som ambulerande röstmottagare och åker hem till väljare som varken har möjlighet att ta sig till en vallokal eller budrösta – en fantastisk och imponerande form av samhällsservice!
Ja, jag är imponerad av det svenska valsystemet. Tro inte att det bara är att infinna sig och sätta sig vid ett bord och ta emot väljarnas röster! Nej, det hela kräver massor av förberedelser – inte minst utbildning av oss röstmottagare; själv har jag gått igenom tre olika – en för valdagen, en för förtidsröstning och en för ambulerande röstmottagning, både digitalt och i pappersform, och om det dyker upp något, som varken jag eller mina arbetskamrater kan lösa, ringer vi bara till valkansliet och frågar. Hela systemet är väl genomarbetat med fokus på ett gediget säkerhetstänk.
Det finns saker som jag tycker att man ska göra någon gång i livet. Att under någon period arbeta fackligt, politiskt eller på annat sätt ideellt är en av dem, och det närbesläktade uppdraget som röstmottagare är en annan. Jag har gjort båda och lärt mig mycket om samhället, arbetslivet, valproceduren, demokrati och inte minst om mig själv. Att få möjlighet att möta många olika människor med skilda levnadsbetingelser är både lärorikt och intressant. Och tacksamt. Jag gör nytta. I demokratins tjänst.