Mode genom tiderna

Hatten – från obligatorisk till extravagant

”Du lämnade inte hemmet utan en huvudbonad, det skulle vara som att gå halvnaken”

Att bära hatt i dag är ett säkert sätt att dra blickarna till sig. Annat var det för 100 år sedan.

– Du lämnade inte hemmet utan en huvudbonad, det skulle vara som att gå halvnaken, säger modisten Line Malmsten.

Läs också

En signal om social tillhörighet, ett väderskydd och en accessoar som likt pricken över i:et håller samman eller kanske lyfter en klädsel till något extra. Huvudbonaden har varit en självklar del av människans garderob genom århundraden. På 1800-talet satt hatten på varje kvinnas huvud, menar Line Malmsten.

– Länge var det en nödvändighet att bära hatt. Hatten var som vår dags mössa, skyddade mot väder och vind. Den visade också vilken klasstillhörighet du hade i samhället.

Tre damer i en båt lämnar Inre hamn för en tur på Vänern. Den klassiska 1920-talsklockan är lätt att känna igen. Trots att det är en praktisk hatt som sitter kvar på huvudet är den svår att bära rent stilmässigt menar Line Malmsten. ”Den stänger in, till skillnad från hattar med större brätte”
Tre damer i en båt lämnar Inre hamn för en tur på Vänern. Den klassiska 1920-talsklockan är lätt att känna igen. Trots att det är en praktisk hatt som sitter kvar på huvudet är den svår att bära rent stilmässigt menar Line Malmsten. ”Den stänger in, till skillnad från hattar med större brätte” Foto: Okänd/Värmlands Museum

Hattens utseende och storlek har likt modet och synen på mode förändrats med tiden. Precis som andra modeföreteelser var det samhällets övre skikt som satte agendan.

– Det är en spegelbild av samhället. På 1800-talet och i början av 1900-talet är det adeln och hovet som bestämmer modet. Men modet varierar och det är inte bara en enda hatt som är modern utan ofta många liknande modeller samtidigt.

Exotiska fjädrar

Att äga flera hattar var vanligt, ofta hade kvinnorna en stråhatt på sommaren, en filthatt på vintern och därtill även en sorgehatt. Inte sällan ville man förnya hattarna när säsongerna växlade.

– En del köpte nya hattar men många dekorerade bara om dem. Man lämnade in dem till den lokala modisten eller gjorde det själv. På 30-, 40- och 50-talet köpte kvinnorna som hade råd en ny kappa till hösten och kanske en ny hatt och nya handskar till våren. Hatten bytte man ut oftare än kappan för att passa in i samhället och visa upp sig som kvinna.

Hattarna kunde vara rikligt prydda med exempelvis tygblommor, rosetter och fjädrar under slutet av 1800-talet. Då och under tidigt 1900-tal var de exotiska fåglarnas fjädrar så eftertraktade att flera arter dog ut.

– Man använde så extremt mycket fjädrar vid den här tiden. Till de mest dekorerade hattarna kunde det gå åt tre fåglar. Samtidigt pågick det en opinion för att man skulle använda mer tamfåglar än exotiska fåglar, som höns, struts och fasan.

Gunhild, Märta, Gerda och en okänd person i november 1907. ”Det här känns som moderna kvinnor, speciellt de som har lite mindre hattar”, säger Line Malmsten. Hattarna är tidsenligt dekorerade med fjädrar.
Gunhild, Märta, Gerda och en okänd person i november 1907. ”Det här känns som moderna kvinnor, speciellt de som har lite mindre hattar”, säger Line Malmsten. Hattarna är tidsenligt dekorerade med fjädrar. Foto: Okänd/Värmlands Museum

Hatten krymper

I slutet av 1800-talet krympte hattarna i storlek, för att sedan växa igen i början av 1900-talet. Därpå följer en drastisk förändring i början av 1920-talet, när klockhatten gör entré. En tydlig spegling av vad som sker runt om i världen.

– På 1920-talet var det fortfarande ransonering och få fick man uppfinna med lite material. "1920-talsklockorna" var överdekorerade men de var också små. Då ansågs det inte tillåtet att ha de stora hattarna för då var man slösaktig, säger Line Malmsten.

Hattmodellen som sitter stadigt på huvudet var också ett tecken på att samhället förändrats.

– Då är kvinnan en del av arbetskraften vilket gjorde att man inte kunde ha stora hattar eftersom man inte skulle kunna utföra sina arbetsuppgifter då.

  • Trots att sammanhanget ser ut att vara av festligare karaktär är hattarna mer vardagsbetonade, menar Line Malmsten. Kvinnornas hattar skiljer sig åt, vilket visar hur det fanns flera parallella moden samtidigt. Fotot är taget i J.P Nyströms trädgård på 1890-talet.
    Trots att sammanhanget ser ut att vara av festligare karaktär är hattarna mer vardagsbetonade, menar Line Malmsten. Kvinnornas hattar skiljer sig åt, vilket visar hur det fa… Foto: Karl Nyström
  • Familjeporträtt taget under 1910-talet. "Det här är jättetypiskt att hon har plockat fram sin finaste hatt och piffat upp den så att den ska vara extra. Det kan kännas som att det är en äldre hattmodell, men den kan också vara från det årtalet. Även då var det folk som var konservativa och ville ha kvar de stora hattarna, man ville inte ha de små hattarna för det kändes inte kvinnligt och vackert." säger Line Malmsten.
    Familjeporträtt taget under 1910-talet. "Det här är jättetypiskt att hon har plockat fram sin finaste hatt och piffat upp den så att den ska vara extra. Det kan kännas… Foto: Ölander & Son
  • En väldekorerad hatt, troligtvis från slutet av 1800-talet. Fotot är taget i en ateljé i Karlstad. En festligare hatt kunde enkelt lyfta en enklare utstyrsel.
    En väldekorerad hatt, troligtvis från slutet av 1800-talet. Fotot är taget i en ateljé i Karlstad. En festligare hatt kunde enkelt lyfta en enklare utstyrsel. Foto: Anna Ollson
  • Hattprydda fotbadare i början av förra seklet, på okänd Vänerplats. Vår- och sommarhatten var oftast tillverkad av strå medan hösthatten var gjord i filt.
    Hattprydda fotbadare i början av förra seklet, på okänd Vänerplats. Vår- och sommarhatten var oftast tillverkad av strå medan hösthatten var gjord i filt. Foto: Anna Ollson
  • Kaffe med dopp – och hatt – runt år 1900.
    Kaffe med dopp – och hatt – runt år 1900. Foto: Karl Nyström
  • Två hattbeklädda damer på torgmarknaden under 1960-talet.
    Två hattbeklädda damer på torgmarknaden under 1960-talet. Foto: Bertil Ludvigsson
  • Line Malmsten.
    Line Malmsten. Foto: Privat

Större valfrihet

På 1930-talet börjar hattkravet på våra huvuden att lättas upp, om än i små steg. Det blir allt mer accepterat för unga kvinnor att gå barhjässade utomhus, något som varit otänkbart bara några decennier tidigare, menar Line Malmsten. Utvecklingen fortsätter under decennierna efter andra världskriget. Den stora skillnaden kommer under 1960-talet.

– Jag tror delvis att det var i samband med kvinnorörelsen, att kvinnor får mer att säga till om och att det personliga uttrycket kommer längre och längre.

Hattvalfriheten förstärks av att modet förändras och blir ungdomsfokuserat på 1960-talet och decenniets frisyrmode låg inte heller till hattens favör.

– Med beehive-frisyren kunde man inte ha en hatt på sig. 60-talet handlar mycket om frigörelse och att gå emot det som har varit. Sen kom 70-talet och då är hatten helt borta.

Nylonmössor på huvudet anno 1963.
Nylonmössor på huvudet anno 1963. Foto: Värmlands Folkblad

Behöver inte passa in

I dag är hatten ett iögonfallande plagg, minst sagt. Marknaden är betydligt mindre jämfört med för ett sekel sedan och Line Malmsten är en av få modister i Värmland. Hon tillverkar hattarna i sin ateljé i Östra Ämtervik sedan tio år tillbaka. Hennes kunder är inte en homogen skara men de har några gemensamma nämnare.

– Jag tror det generellt är kvinnor som inte är lika angelägna om att passa in, för man syns mer när man har hatt. Jag ser att det finns i alla åldrar och att man uppskattar att det inte är någon som har en likadan, det är ett intresse för skönhet och hantverk.

Oftast tillverkar hon vardagshattar, draperade filthattar eller hattar till exempelvis bröllop. Vanligt är att hatten är av lite större modell, helt enkelt för att den är lättare att bära.

– Ett större brätte är det som klär fler kvinnor än ett litet brätte. Du tillför mer oregelbundenhet och det ger en balans i helheten i klädseln.

Publicerad:
Reporter Frida Jansson Högberg
Frida Jansson Högberg
frida.jansson@kt.se

Artikeltaggar

Gamla CarlstadKläderLokalhistoriaMeraModeMode genom tidernaÖstra Ämtervik