I skrivande stund är det alldeles strax dags för avspark i fotbolls-EM mellan Sverige och Portugal. Ett mästerskap där jag under veckan följt i stort sett varenda match med min son. Ett mästerskap som har visat att vi i alla fall har gjort något (i vårt tycke) rätt i uppfostran av barnet. För sonen gör det ingen skillnad om det är damer eller herrar som spelar, han älskar att titta på fotboll oavsett.
Att det i det här fallet är EM för damer har inte minskat hans entusiasm. Det har blivit så tydligt att vår inställning som föräldrar har varit avgörande i det här fallet. Vi har följt mästerskap för både damer och herrar med samma intresse, så för honom är det naturligt att titta oavsett vilka som spelar. Att han har snöat in totalt på fotboll har gjort att han till och med tittar oavsett vilka lag som spelar. För att inte tala om hur många gånger per dag han tjatar om att han vill gå ut och spela fotboll, både när han är hos sin mamma och hos sin pappa.
– Mamma, varför är damerna bättre än herrarna i fotboll? var frågan jag fick en dag inför mästerskapet. Han syftade då på att Sveriges damlandslag står sig bättre i konkurrensen än herrlandslaget. Den frågan ledde till ett så fint samtal om olika förutsättningar för flickor och pojkar i olika länder. Det är så härligt att prata med 7-åringar! Det går att föra resonemang och det märks att han tar in och bearbetar. Det är så fint att det genom sport går att prata om ämnen som till exempel vilka orättvisor som finns i världen.
Lagom till den här matchen var det dags för sonen att gå till sin pappa. Fem månader in i flytten har jag fortfarande inte vant mig. Det är dessutom lite extra hjärtslitande de veckor när bytet sammanfaller med PMS. Det är känslor åt alla möjliga håll. Nu har vi dessutom spenderat vår första semestervecka tillsammans, så vi har ju suttit ihop dygnets alla timmar. Min vapendragare i vått och torrt. Nu stundar en vecka där jag för första gången på tretton år bara har mig själv att ta hänsyn till. Ingen som tjatar om att vi ska spela fotboll på en hel vecka. Jag kommer ju hinna börja längta efter att få spela fotboll igen!
Matchen som hade avspark när den här krönikan började skrivas slutade med 5-0 till Sverige. Det är inte utan att jag saknade att ha någon att fira vinsten tillsammans med. Även kvartsfinalen kommer gå av stapeln när sonen är hos sin pappa, men en eventuell semifinal för Sverige kommer vi i alla fall få se tillsammans. Det håller vi tummarna för!