I över 120 år klädde Ekelöf & Svenson Karlstadskvinnorna från topp till tå. Det var en affär som betydde lika mycket för kunderna som för familjerna som ägde den.
– Träffade du folk som bodde på andra platser i Värmland så åkte de till Ekelöf & Svenson och handlade. Det var Värmlands största damklädesaffär, säger Lena Elinder, barnbarn till Wilhelm Welin som drev butiken i ett halvt sekel innan döttrarna tog över. Hon växte upp med Ekelöf & Svenson, butiken var på ett sätt alltid närvarande i familjen.
– Som barn gick vi ner och lekte affär i affären, det är ett starkt minne jag har. Min moster Kerstin var kund och jag var expedit och vi stod bland sybehören, till höger när man kom in i butiken.
Sålde "shawletter"
Ekelöf & Svenson öppnades 1872 av Hilda Ekelöf och Carolina Svenson på Västra torggatan 10. Den första tiden annonserade duon flitigt i tidningarna om deras stora sortiment.
Här fanns tyger som ”casimir”, alpacka, siden, röd flanell och sammet samt plagg som ”shawletter”, yllekjolar för äldre och barn, korsetter, damasker och klänningsuppehållare – listan i annonserna är minst sagt lång. Några år senare köpte Hilda Ekelöfs make Sigfrid Nilsson loss hela fastigheten och butiken blev allt mer etablerad.
Mot slutet av seklet började Hilda Ekelöfs och Carolina Svensons hälsa att vackla och de sålde modebutiken till Wilhelm Welin år 1897, som några år senare även köpte hela fastigheten. Då inleddes en ny epok i butikens historia – rörelsen växte allt mer och blev ett självklart val för damkonfektion i flera decennier. Eller som C.E. Nygren beskriver det i boken Karlstads stads historia:
"Under den nye ägarens ledning undergick affären en specialisering och modernisering och blev provinsens ledande damkonfektionsfirma. Welin väckte snabbt uppseende med stora realisationer och var en av de första i staden, som insåg betydelsen av attraktivt anordnade skyltningar."
Var slutkörd
Wilhelm Welin satsade stort på butiken. Några år efter att han köpt Ekelöf & Svenson byggdes affären om och blev större både en och två gånger innan 1910-talets slut. Nu fanns en ateljé där kappor och klänningar syddes, butiken upptog hela bottenplanet av fastigheten och personalstyrkan gick från tre personer 1897, när han tog över butiken, till 70 anställda år 1922.
– Han var en arbetsmyra och väldigt aktad. I brev till sin bror skrev han flera gånger att han jobbade jättemycket, tiotimmarsdagar räcker nog inte och han beskriver hur han är slutkörd vid flera tillfällen, berättar Lena Elinder.
Wilhelm Welin var dessutom en av Karlstads framstående gestalter, han var aktiv i stadsfullmäktige och hade viktiga poster i flera styrelser och förbund inom handeln. Men det fanns också ett stort intresse för kultur och lokalhistoria – han var drivande i att Mariebergsskogen bildades.
En något udda del av verksamheten av Ekelöf & Svenson omfattande flaggtillverkning som startades redan 1900. Flaggorna kunde beställas i butiken och syddes upp i ateljén.
– Jag vet inte varför den startades, men jag kan tänka mig att det var för att morfar var aktiv inom föreningslivet. På den tiden var vanligt med standarer och bordsflaggor. Jag har en påse kvar med massor av bordsflaggor från olika länder i världen, säger Lena Elinder.
Filial i Skoghall
När Wilhelm Welin gick bort 87 år gammal tog hans två döttrar över affären. Lena Elinders moster, Kerstin Welin-Lindh, hade i många år varit involverad i rörelsen.
– Det blev hennes livsverk, redan på ett tidigt stadium var det så. Hon var väldigt kunnig och otroligt duktig på att handla in tyger.
Butiken fortsatte att växa även i systrarnas regi. Efter att övervåningen i många år varit bostad för familjen gjordes den om till sorgeavdelning.
– Det var för att expediterna hade så långt till lagerlokalen. Källarplan gjorde man om till en avdelning för sportkläder men det var inte så mycket, lite skidbyxor och annat. Man byggde även ut butiken inne på gården.
Lena Elinders mamma, Birgit Turesson, var engagerad i butikens filial i Skoghall som öppnades någon gång under 50-talet.
– Det var många kunder som kom dit fast det var en sådan liten lokal. Där såldes samma saker fast i lite mindre mängd. Det var lite mer vardagskläder och inte så exklusiva klänningar. Mamma var alltid i filialen på julafton för att slå in paket, hon ville vara solidarisk med de som jobbade där.
Med öga för färg
Personalen var kunnig inom sitt område och trogen butiken. Lena Elinder minns särskilt en expedit med extra fingertoppskänsla.
– Hon hette Birath i efternamn och henne ville man alltid ha när man skulle handla. Hon såg direkt vad som passade en, inte minst färger. På den tiden var man inte lika medveten om vilka färger man skulle ha och om klädstilen passade. Hon var fantastisk och sålde alltid mer än de som jobbade heltid, trots att hon själv jobbade deltid.
Totalt fanns det ett 40-tal anställa i verksamheten. Stämningen bland de anställda var familjär.
– Man hade mannekänguppvisningar och det var stora tillställningar. Ofta var det expediterna själva som var mannekänger. Det måste ha känts väldigt positivt och uppskattat.
Wassbergs tog över
När Kerstin Welin Lindh och Birgit Turesson båda närmade sig 70-strecket var det dags att lämna över stafettpinnen. Men någon ny generationsväxling inom familjen var aldrig aktuell.
– Mamma ville inte att någon av oss fem syskon skulle ge upp våra yrken.
Det blev till slut familjen Wassberg som tog över Ekelöf & Svenson i början av 70-talet. Det var Anders Wassbergs farfar, som sedan tidigare drev Wassbergs mode i Arvika, som blev den nya ägaren.
– Pappa var också delägare och tog sedan över driften tillsammans med mamma. Fram till 90-talet gick det bra, men när det dök upp fler kedjor blev det tufft. Vi tillhörde ingen inköpsorganisation vilket gjorde det svårare, förklarar Anders Wassberg.
Försäljningen som tidigare varit på både över- och undervåningen minskades ner.
– Men vi hade fortfarande allt inom damkonfektion utom underkläder.
Till slut gick det inte längre, i slutet av 90-talet beslöt familjen att det var dags att stänga butiken.
– Det var ett jättesvårt beslut att ta. Butiken hade funnits i familjen så länge och var en känd institution med många anställda inblandade. Men det blev tuffare och tuffare för varje år.