Maria Bäcklund: ”Musikdjungeln – så ljuvlig och svår”

Musik
PUBLICERAD:
”Jag minns att jag särskilt uppskattade Obs! som hade förvånansvärt bra utbud på sina 99-kronorsskivor.”, skriver Maria Bäcklund.
Foto: Jurek Holzer / SvD / TT

Jag har de senaste åren varit lite vilse i min egen musiksmak. För ett tag sedan såg jag en bekant tipsa i sociala medier om The Pains of Being Pure at Heart, en grupp jag känner till sedan tidigare men som det var längesedan jag lyssnade på. Jag gjorde det då och det träffade så totalt rätt. Jag blev helt upplyft, det är ju det här som är min musiksmak!

Jag har alltid gillat att lyssna på musik. Efter att jag fått min första cd-spelare 1997 så började jag köpa skivor så fort tillfälle gavs. Jag minns att jag särskilt uppskattade Obs! som hade förvånansvärt bra utbud på sina 99-kronorsskivor. Då, före streamingtjänsternas tidsålder, så hände det till och med att jag köpte skivor bara för att jag var nyfiken på hur de lät. Jag var även en trogen lyssnare av Trackslistan och Sommartoppen och satt med fingrarna redo på rec och play för att spela in de bästa låtarna på kassettband.

Några år senare, när jag flyttat till Borås för att studera, var mp3:ans tidsålder i full blom. Jag följde musikbloggar för att hitta tips på musik och fann en skivhandel som sålde promotionexemplar av singlar till studentvänliga priser. Där någonstans blomstrade nog mitt musikintresse. Jag hade god koll på den svenska indiepopfloran som då var min favoritgenre. Det höll i sig ett tag, men i och med streamingtjänsternas intåg började jag bli vilsen. Då fanns allt plötsligt att välja på genom knapptryckning. Vad ska jag välja när jag kan välja på allt? (Hej person med en släng av beslutsångest!)

När det kom in ett litet barn i bilden prioriterade jag bort att hitta ny musik. Det blev radio, eller i bästa fall samma som jag alltid lyssnat på. Räddningen blev streamingtjänstens rekommendationer utifrån vad jag brukar lyssna på. Jag hittade lite nytt och musiklyssnandet breddades sakta men säkert igen. Sedan började barnet ha åsikter om musik och efter det så har ju självfallet även rekommendationerna fallerat något. Nu är det ju vår musiksmak snarare än min. Mellan nya låtar av Jonathan Johansson och Angel Olsen klämmer sig VideoGameRapBattles in. Inte riktigt vad jag själv skulle välja, men jag vill ju uppmuntra barnet att hitta sin egen musiksmak så det är väl bara att härda ut.

För att de söndagar när jag lämnar barnet till hans pappa inte bara ska bli dagar av separationsångest har jag börjat med en ritual. Jag tappar upp ett bad, öppnar en öl och sätter på ett album jag hittat och är nyfiken på. Det är så härligt att ostört lyssna på ett helt album med en artist utan avbrott, det är något jag upptäckt att jag saknat när jag mest lyssnat på blandade spellistor. Jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till ett musiklyssnande som är mitt eget.