Anders Ajaxson: ”Den geniala Klarälvskvartetten”

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Monica Zetterlund växte upp i Klarälvdalen.
Foto: PRB

En krönikörs privilegium i det fria Sverige är ju att säga sin mening om både det ena och det andra. I denna krönika finns nästan bara vänliga omdömen. Motsatsen sparar jag till kommande krönikor.

Värmlands mest bildade författare, Erik Bengtson, berättar i sin bok ”Det finns en stad vid Clara Elf” bland annat om en biskop i Karlstad som var något långt utöver det vanliga: Carl Adolph Agardh. Alla hans efterträdare bleknar vid en jämförelse, inklusive den okuvlige Johan Alfred Eklund.

Professorn och idéhistorikern Sven-Erik Liedman har beskrivit Agardh som ”en lysande mångsidig och charmerande gestalt”. Hos Bengtson finns beskrivningen ”en människa i särklass, ett geni”. (Läs Erik Bengtson, gott folk!)

Krönikans begränsade format tillåter inte en ytterligare fördjupning kring denne biskop, som var professor två gånger om i Lund (botanik och ekonomi) och morfar till Gustaf Fröding. Bland mycket annat.

De geniala i vår tid? Har vi sett dem på vår hemmaplan Värmland? Nu tar jag det djärva steget att lyfta fram fyra värmlänningar, som utfört geniala prestationer och som jag själv råkar ha mött genom åren. Två av dem kan jag fortfarande stöta på, de andra två är bortgångna.

En tillfällighet att alla fyra har växt upp i Klarälvdalen? Därtill på fyra bruksorter? Tål att fundera på. Här är kvartetten:

Nisse Nilsson från Forshaga: Värmlands förste ishockeyvärldsmästare, en världsspelare i denna issport under mer än ett decennium. Men också en särdeles begåvad fotbollsspelare, som nästan var med och förde upp Karlstad BIK till fotbollsallsvenskan för drygt 60 år sedan. Har mycket rättvist fått ge namn åt ett torg i Forshaga.

Ulf Sterner från Deje: Också han av världsklass i ishockey. Inte lika skridskosnabb som Nisse Nilsson, men en smartare lirare på hockeyrinken har aldrig skådats. Och en hårding när det behövdes i denna kampsport. Rätt märkligt att ishockeyn är totalt utplånad i samhället där han växte upp. Ännu märkligare: att han aldrig har fått NWT:s guldmärke.

Monica Zetterlund från Hagfors: Jazzsångerskan som visade sig kunna så mycket mer än att sjunga. Har satt spår på revyscenen, på filmduken och i tv-rutan som aldrig glöms. Alldeles för få har besökt Hagfors minnesmuseum, där Monica Z är huvudpersonen. Åk dit i sommar, värmlänningar, gärna via Ferlinmuseet i Filipstad!

Lars Lerin från Munkfors: Allt han tar i blir till guld, kan man nästan säga om honom. Hans bildkonst har fått ett enastående publikt genomslag. Blev nog alldeles särskilt glad när han 2014 fick det litterära Augustpriset för bästa fackbok. Hans Sommarprogram i radion banade vägen för tv-serierna, där ”Lerins lärlingar” varit direkt epokgörande.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.