”Ensam är inte stark, ensam är bara ensam”. Så skulle man kunna beskriva den situation som den ryska diktatorn Vladimir Putin satt sitt land i. Det snabba anfallskriget som skulle vara över på några dagar ser nu ut att kunna bli den egna nationens fall.
Knappt hann coronarestriktionerna lyftas innan världens kastades in i en ny kris. Ett ryskt anfallskrig mot Ukraina. Så här i efterhand är det nog ingen som är förvånad att det blev krig. Fastän vi var många naiva som aldrig trodde det skulle kunna ske. Men den ryska diktatorn Putin hade andra planer. Efter närmare två år av isolering med sina idéer och tankar, fanns det för honom inget annat val. Paranoian och tron på sig själv som något större stod i vägen för verkligheten.
Enligt många experter är Putins mål att återigen bygga upp stormakten Sovjet, åtminstone geografiskt. Redan idag styr bland annat Putin Belarus. Detta genom att han har placerat sin bundsförvant tillika marionettdocka Lukasjenko som president. Ett liknande upplägg hade han nog gärna sett i Ukraina.
Invasionen mot Ukraina skulle enligt plan ta några få dagar. Snabbt skulle Ukraina underkasta sig Putins styre och allt skulle bli som ”vanligt” igen. Men invasionen är inget annat än ett fiasko. Alla förhoppningar om en snabb invasion försvann redan de första dagarna, när det visade sig att vägarna in i Ukraina var för dåliga för att transportera bland annat pansarvagnar. Något till och med en amatör hade kunnat förespå. Nej, sen anfallet har Putins strategier gång efter annan gått åt pipsvängen. Pinsamt är vad det är!
Putins andra mål var att destabilisera västvärldens nära samarbete. Det kan vi ju också konstatera inte blev fallet. Aldrig någonsin har väst stått så enat, aldrig någonsin har nya länder stått så nära Nato och aldrig tidigare har Ukraina stått så nära porten till EU. Alla Putins mål gick som upp i rök och nu står han ensam och ser på när andra kommer närmare varandra. Stora delar av övriga världen står också enat i sitt stöd för Ukraina och mot Ryssland.
Jag upprepar min inledning ”Ensam är inte stark, ensam är bara ensam”. Nej, för det är inte bara den statsstyrda delen i Ryssland som drabbas hårt av sanktioner nu. Även internationella företag som har verksamhet i Ryssland lämnar. Exempel på detta är svenska företag som Ikea, H&M, Ericsson och Volvo. De tar ställning mot anfallskriget och mot att de på något sätt och vis skulle hjälpa den ryska ekonomin ur knipan. Jag är stolt över att våra svenska företag som aktivt säger nej till Ryssland.
Men hur kommer det här egentligen att sluta? Enligt många experter är nu sannolikheten lika stor att Ryssland förlorar som Ukraina. Vissa anser till och med att det är mer sannolikt att Ryssland förlorar. Detta just på grund av Putins naivitet. Att Ukraina nu med hjälp av västvärlden, både ekonomiskt och militäriskt, har möjligheten att stå på sig mot bjässen Ryssland. Det är dock för tidigt att säga hur det hela slutar, men jag hoppas min önskan tydligt går att utläs ur texten ovan.