Bokprat med Helena Vermcrantz: Mästarna Ekman och Östergren levererar

Den 10 april avgörs vem som får Sveriges Radios Romanpris 2022. Bland de fyra nominerade böckerna har jag valt att läsa Kerstin Ekmans Löpa varg och Klas Östergrens Två pistoler.

Löpa varg är berättelsen om hur Ulf Norrstig, en pensionerad jägmästare och jaktledare, sakta men säkert börjar ifrågasätta sin mångåriga inställning till skogen och jakten och naturen. Allt börjar när han en vintermorgon får se en varghanne på nära håll. Upplevelsen är så stark att han inte ens kan dela den med sin kära hustru Inga. I sina tankar kallar han vargen för Högben. Ulfs tankar och upplevelser förmedlar Kerstin Ekman på ett underbart lågmält språk som hon behärskar till fulländning. Saker kallas för sina rätta namn. Hon kan detta med jakt och skogsvård. Dessutom skildrar hon gripande det intima förhållandet mellan två som länge levt ihop.

Men det skulle inte vara en Kerstin Ekman-bok om den inte innehöll ett mått av spänning också.

Ulf blir allvarligt sjuk och opereras för hjärtfel. En stor operation med lång konvalescens. När han tillfrisknat kommer budet att man hittat hans gamla husvagn i skogen nedbrunnen. Den husvagnen som var hans högst privata observationsplats och just den plats varifrån han såg Högben. Vem skulle göra något sådant? Efter lång tvekan anmäler Ulf händelsen till polisen.

Sakta börjar Ulf nysta i frågan med hjälp av poliskommissaries Kalle Enberg i Bollnäs. en gammal jaktkamrat. Vem kan ha gjort detta och varför?

Är det Ronny, jaktkamraten som mot Ulfs önskan tagit över jaktledarrollen, en skjutglad varghatare som har ett horn i sidan till honom sedan länge eller är det någon annan som inte vill honom väl?

Detta är en stor berättelse i litet format där miljö och människors villkor samspelar på ett sällsynt fint sätt.

Klas Östergrens bok Två pistoler handlar om Adolf Fredrik Munck, Gustaf den tredjes beryktade hovstallmästare. Munck som började sin bana vid hovet som page för att sedan stiga i graderna och allteftersom bli en av Sveriges mest inflytande män fram till 1792 då han sändes i landsflykt.

Vi möter den åldrade och utblottade greven i den lilla toskanska staden Massa där han på nåder disponerar några rum i grevinnan Elisabetta del Medicos palats. Coleran grasserar och Munck bestämmer sig för att inte lämna sin bostad.

Hans ”entourage” består egentligen av en enda man, kalfaktorn Ytterberg som skötte allt det praktiska men också utgjorde hans enda sällskap och samtalspartner. Och Munck minns. Och berättar. Han minns sin tid som kungens förtrogne och Östergren låter berättelsen kulminera när Munck på Ytterbergs enträgna begäran berättar hur han hjälpte det tafatta kungaparet att genomföra sitt första samlag. Hur det verkligen gick till hade Munck utförligt beskrivit i en rapport som han på ålderns höst dementerat.

Vad som är sant och osant får vara osagt och det var nog inte Östergrens mening att bevisa med sin bok utan snarare att inkännande och ömsint berätta om ett märkligt öde och åldrandets förbannelse.

Östergrens språk är mästerligt och fångar 1700-talets stämning och miljöer så till den grad att man känner sig som en smygtittare.