Stockholm blev för stort och för rörigt. Andreas Poppelier skalade av stadens brus, människorna och framför allt stressen. Inte bara i sitt eget liv utan även i konsten.
I Ivarsbjörke, norr om Sunne, hittade konstnären hem två gånger om.
För åtta år sedan var Andreas Poppelier trött på storstadspulsen efter många år i både Stockholm och Malmö. I Ivarsbjörke, några mil norr om Sunne, hittade han en fastighet med ett gammalt sommarhus och flera mindre byggnader och kände att han inte ville åka därifrån. Han hade hittat hem och då började hans konst sakta men säkert att även den att blomstra, nästan bokstavligen.
– Tidigare var det mycket hus och människor på mina bilder, men jag har skalat av och skalat av. Nu är det mer natur, mer enkelt, berättar Andreas Poppelier, som ursprungligen är från Eskilstuna.
Den vackra naturen runt sin nya plats gav verkligen inspiration. De abstrakta oljemålningarna som hänger på Galleri Konst i Karlstads väggar innehåller mycket hämtat från skogen och det gröna. Också några träskulpturer som har fått sig en omgång med motorsågen.
Nära att ge upp
På fredagen är det vernissage för hans första separatutställning i Karlstad. Tidigare har han ställt ut både på Kristinehamns konstmuseum och Alma Löv i Östra Ämtervik. Men under coronapandemin – skitåren som han själv kallar det – har han knappt visat något offentligt och det nära att han gav upp helt.
– Jag har snickrat så otroligt mycket hemma på gården, byggt både växthus och bastu, men då blir det inte så mycket konst gjord heller. Därför kändes det jättekul när de ringde från galleriet. Kul, men också lite ansträngt att visa upp sin konst igen.
Under åren i Ivarsbjörke, när han inte snickrade, utvecklades även hans inställning till målandet. Det som var noga uttänkt och planerat blev mer lustfullt och enkelt.
– Jag bara kör, inget tänkande. Strävar efter att bara jobba automatiskt, slippa frustrationen att det inte blir som man tänkt sig. Det går fort att måla nu, det var det som var problemet innan. Jag fastnade och tänkte för mycket. Blir det skit är det bara att måla om. Nu har det blivit mer avskalat. Till slut kanske det inte blir något kvar, kanske det bara blir monokromer, streck och enfärgat.
Vald av nobelpristagare
Någon som verkligen fastnade för hans konst var självaste nobelpristagaren i litteratur 2020, Louise Glück, som valde ut en Andreas Poppelier bilder till det svenska omslaget på boken "Meadowlands".
– Jag har tidigare gjort skivomslag, så det här var såklart väldigt kul! Det damp ner en signerad bok senare med en tacktext skriven på insidan från henne personligen.
Musik och litteratur är annars en inspirationskälla jämte naturen. Titlarna på verken har också haft stor betydelse i skapandeprocessen. Han hämtar meningar ur böcker eller textrader ur låtar som vid första anblick kanske inte alls har någon koppling till motivet.
– Titlarna har varit väldigt viktiga. En textrad från en låt kan få bilden att sticka iväg åt ett annat håll. Men det tog slut i biblioteket så nu hittar jag på titlar i stället.