Anders Ajaxson: ”Den jämförelsen har ofta dykt upp”

Krönikor
PUBLICERAD:
Anders Ajaxson uppskattar Brigadmuseet, inte bara för ärtsoppans skull.
Foto: Helena Karlsson

Den fanns så okomplicerat nära till hands efter studenten, den där militärtjänsten. För mig var det då – i mitten på 1960-talet – bara att i samma stad byta ut Sundstagymnasiet mot Kasernhöjden. Redan under förmiddagen efter söndagskvällens studentbal skulle det ske. Alltså inom ett halvt dygn! Därför blev denna måndag mera en dag av illamående än av välmående, men det gick ju över.

Sjätte skyttekompaniet på bottenvåningen i kasern nummer två, där skulle man bo i elva månader framåt. Därefter? Det var en framtida fråga. Inget att bekymra sig för, minns jag att den dåtida nittonåringen tyckte.

Utan att man tänkte på det, rent automatiskt, byggde man snabbt upp sin fysiska styrka. Tiderna på Blå spåret, löpsträckan i I2-skogen, blev bättre och bättre (fast Granevald från Skåre var oslagbar), och regementsmästerskapet i fotboll var det väl bara att räkna hem? Nej, inte alls. Vi underpresterade genomgående i vårt på papperet starka kompanilag; vår spänstige målvakt Jonny Holm från Forshaga var ett av få undantag. (Hans spänst har gått i arv och resulterade i ett OS-guld 2004, som bekant.)

Jämförelserna mellan det ena och det andra, mellan gymnasiet och militärtjänsten, har infunnit sig många gånger i mitt fortsatta liv. Till gymnasiet kom då för tiden ett rätt snävt urval, till det militära var urvalet mycket bredare. På gymnasiet (med helt fel linje för mig) gällde betygsjakt och olika slags statusjakt, bland oss rekryter lyste sådant med sund och behaglig frånvaro.

Jag har aldrig tidigare sagt högt att jag trivdes bättre i lumpen än på gymnasiet. Nu gör jag det för första gången, och jag känner att det är alldeles sant.

Den var mycket bättre än sitt rykte, den dåtida allmänna värnplikten, brett förankrad som den var i årgång efter årgång. I efterhand har jag alltmer insett detta: vilket samhällskitt den var – för oss grabbar.

I sin nutida och förstås mycket rimligare tappning, med BÅDE kvinnor OCH män ianspråkstagna, borde den med tiden kunna bygga upp ännu starkare ställning. Även det så kallade världsläget och dess bekymmersamma förändringar under 2000-talet borde tala för detta.

Karlstad kommer väl, i motsats till Kristinehamn, aldrig att få tillbaka något som liknar det avvecklade regementet. Men i residensstaden har det under detta århundrade ändå hänt något på ”försvarsområdet” som verkligen är värt en stor applåd. Tänker på Brigadmuseet som duktigt folk har byggt upp och som många fler borde upptäcka – inte bara för Värmlands godaste ärtsoppa de torsdagar då pandemin inte lägger hinder i vägen.

Så här jobbar Karlstads-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.