Margareta Gelles har haft måleriet som ledstjärna hela sitt liv, en av hennes tavlor hänger på väggen hemma hos Hollywoodfrun Maria Montazami och ibland är det som att hon känner av framtiden i sina verk.
– Det går inte att förstå konst om man inte använder hjärtat, säger hon.
Eskilstunakonstnären Margareta Gelles ställer för första gången ut i Karlstad, på Galleri Bergman, med vernissage på fredagen. Med sig har hon 15 tavlor och en skulptur, stora och små, i olja och en del collage.
– Min konst är mer åt det surrealistiska hållet där jag blandar ihop flera historier. Jag kan komma på nya grejer allt eftersom och varför vissa saker är med.
Hon pekar på tavlan "Oops" som ska göra narr av stela kostymgubbar som har svårt att tänka utanför boxen. Mitt bland dem hoppar en kanin, också den i kostym, likt ett barn som ännu inte blivit vuxet.
– Livet ska inte vara så seriöst, våga släppa kontrollen. Det är viktigt att man aldrig tappar barnasinnet. Jag är alltid barnslig och överaktiv, det sitter i mina gener.
När hon var nio år fick färg att måla med för första gången, just eftersom hon hade svårt att sitta stilla.
– Det funkade! Och där hittade jag rätt, att få gå in i bubblan och måla. Då blir jag det där barnet igen.
Självbiografisk tavla
Den största tavlan är flera meter i diametern och tar upp nästan en hel vägg. Inte helt lätt att få med sig till galleriet heller.
– Den tog lång tid att göra, 1,5 år, och heter "På resande fot". Den är självbiografisk eftersom jag bodde på barnhem när jag var liten och flyttat ofta. Det är lager på lager med struktur, bitvis med collage – och frimärken. Betraktaren behöver inte ha min tolkning, den kan hitta något annat. Den kanske inte har upplevt det jag upplevt och gör en annan tolkning.
Hon brukar ta god tid på sig när hon målar sina verk. Tre–sex månader innan allt sitter som det ska, är ingen ovanlighet.
– När jag börjar vet jag aldrig vad det blir – jag drar några streck och ser var det slutar. Sen känns det när det sitter. Det kan bara vara att en prick som fattades, säger Margareta Gelles och fortsätter:
– Ibland behöver jag ställa undan tavlan i fyra veckor och känna av var i processen jag är innan jag kan fortsätta. Tentaklerna är alltid ute. Det kan ta månader innan jag förstår varför jag målade ett motiv, sedan när jag är färdig i processen så är det som att jag kände av framtiden.
Det vackra inuti
Hon beskriver också hur någonting kan vara fulländat, men ändå defekt.
– Som att en trasig tallrik kan vara vacker, den ska ha defekten för att vara vacker annars är det "bara" en tallrik. Det gäller människor – och måleri också. Det är som med bildsköna män som blir tråkiga efter att ha pratat med dem en kvart. Det är det som är härinne som gör det vackra. Det går inte att förstå konst om man inte använder hjärtat.
Foto: Veronica Sjöblom Foto: Veronica Sjöblom Foto: Veronica Sjöblom
På Hollywoodfruns vägg
Under sina 40 år som verksam konstnär har hon även varit över Atlanten och sökt lyckan i USA. Ett litet galleri tog chansen och i dag finns hon representerad på Laguns Contemporary Art i Los Angeles. Där även en viss Hollywoodfru upptäckte hennes konst.
– En vän ringde mig och berättade att hon sett på "Svenska Hollywoodfruar" där de diskuterade min konst och hur mitt efternamn uttalas. Maria Montazami besökte galleriet och hade koll på att det inte är som engelskans "jealous" utan med hårt g – "Gelles". Och så köpte hon en tavla som hänger hemma hos henne nu.
Utställningen pågår till den 29 januari.