Både Göran Greider och Sofia Nyblom söker sig tillbaka till släktminnen, Göran Greider i sin mycket läsvärda bok Barndomsbrunnen och Sofia Nyblom i sitt sökande efter en släkthemlighet i den gripande debutboken Pojkarna i Klostret .
Författaren och chefredaktören Göran Greider insjuknade i början av 2020, eventuellt redan tidigare, med en besvärlig hosta som inte ville ge sig. Han fick en stafylokockinfektion, vatten i lungorna och blodproppar. Greider lider även av diabetes typ 2. Slutligen konstateras lungcancer. Han var mycket dålig och slussades mellan olika sjukhus och korta hemvistelser mellan behandlingarna. Det blev många sömnlösa nätter och ängslan. Under hela denna tid jobbade han och skrev bland annat de korta anteckningarna som bildar grunden till denna bok, prosadikter i brutna rader, ren poesi. De korta kapitlen inleds med ett citat, ofta rockpoesi.
Vi får följa Göran tillbaka till barndomen i Vingåker och familjelivet. Han beskriver sina föräldrar, den kärve fadern fabriksarbetaren och fastighetsskötaren och modern som skötte hushållet och de fem sönerna, men envisades med att gå tillbaka till förvärvsarbetet på Ljungströms konfektion när barnen blev större. Ljungströms var på den tiden den största arbetsgivaren i Vingåker. Görans bildningshistoria omfattar all slags läsning från serierna som pojkarna slukade till upptäckten av poesin i femtonårsåldern och Marx, Evangelierna och filosofi. Greiders pojke var begåvad, den mest begåvade högstadieeleven i Vingåker, men en särling.
Under de sömnlösa nätterna på sjukhuset dyker minnen av livet på bruksorten upp. Udda släktingar. Stillheten kring de stora helgerna, sysslolösheten. Cykelturerna utan bestämda mål som i backspegeln ter sig välgörande för den tidens ungdom.
I boken finns underbara hyllningar till modern, till frun och dottern. Kärleksord som Göran haft svårt att uttrycka tidigare.
Sofia Nyblom debuterar som romanförfattare med Pojkarna i klostret, men hon är ingen debutant som skribent. Svenska Dagbladetläsare känner henne som en ytterst kompetent musikrecensent och kulturbevakare. Säkert har hon länge levt med tanken att ta reda på mer i sin spännande släkthistoria som omfattar namn som Helena Nyblom, sagoförfattare och nära vän till prins Eugen, och andra kulturpersonligheter.
Helena Nyblom konverterade till katolicismen 1895. Senare konverterade även en av hennes söner, Lennart, Sofia Nybloms farfar. Det fanns inga katolska skolor i Stockholm på den tiden. Därför skickades Lennarts söner Peder och Staffan till ett berömt klosterinternat i Österrike, Kremsmünster, för att fullfölja sina studier. Pojkarna var i tolvårsåldern och det dröjde sex år innan de definitivt kunde återvända hem, för under tiden i klosterskolan utbröt första världskriget som gjorde resorna genom Europa mycket osäkra.
Det är kring tiden i klostret Sofia Nyblom koncentrerar sin berättelse. Lång forskning ligger bakom hennes arbete.
Det fanns mycket litet dokumenterat i släkten om denna tid i pojkarnas liv. Jag tror att Sofia ändå har lyckats fylla i luckorna i historien på ett trovärdigt sätt. Hennes bok är ännu en bekräftelse på de övergrepp den katolska kyrkan gjort sig skyldig till särskilt mot pojkar och boken är ett viktigt dokument om detta.