Niklas Lehresjön: ”KD missar målet”

Ledare
PUBLICERAD:
"Förra helgen höll KD sitt riksting, där de antog ett förslag om ny ordning avseende extraval. Samma förslag fanns som motion till Liberalernas landsmöte för ett par år sedan, där det klokt nog mötte avslag. Bieffekten att ha skilda valdagar för valen till riksdag och valen till kommun- respektive regionfullmäktige vore i och för sig välkommen, men det kan lösas på andra sätt", skriver Niklas Lehresjön.
Foto: Erik Abel/TT
Än en gång pågår regeringsbildning i Sverige och aldrig förr har väl begreppet/hotet extraval använts så frekvent som under innevarande mandatperiod. Förra helgen höll KD sitt riksting, där de antog ett förslag om ny ordning avseende extraval.

Samma förslag fanns som motion till Liberalernas landsmöte för ett par år sedan, där det klokt nog mötte avslag. Bieffekten att ha skilda valdagar för valen till riksdag och valen till kommun- respektive regionfullmäktige vore i och för sig välkommen, men det kan lösas på andra sätt. Nackdelarna är desto större och överväger.

Ständiga hot om extraval skulle kuva de minsta partierna och ge de största partierna än större möjlighet att sätta dagordningen. Extraval kan utlysas av de som innehar regeringsmakten. Det skulle innebära att den sittande regeringen vid varje tillfälle skulle kunna skräddarsy valdatum utifrån parti-taktiska hänsyn. Ett mönster vi kan se i många länder som har just denna ordning.

Makten i Sverige ligger hos riksdagen och det är till riksdagen vi håller val – inte till regeringen. Det är riksdagen som i varje stund måste tolerera en regering. Den verkligheten verkar såväl medier, enskilda politiker och i vissa fall hela partier ha svårt att förhålla sig till. Brytningen mellan olika politiska vägval och åsikter reduceras ofta till val mellan block där partier benämns som stödpartier till endast två huvudalternativ. Den svåra process vi har haft inför varje regeringsbildning de senaste åren bottnar till stor del i denna förenkling. Sveriges konstitution är konstruerad så att många viljor behöver kompromissa och förhandla för att få ihop majoriteter. Att det inte krävts i lika hög grad tidigare, beror på att ett parti ensamt varit så mycket större än alla andra. Det är en verklighet som nu är historia. Inte heller den breda, liberala, samsyn som präglade en majoritet av riksdagen under alliansens tid återstår. Hot om extraval med ny mandatperiod skulle därför sannolikt bara öka polariseringen och konfliktytorna, snarare än underlätta allianser och samarbeten utifrån sakpolitik.

Regeringsbildning blir inte enklare för att vi oftare går till valurnorna. Lösningen är i stället fokus på sakpolitik. Förtroendevalda bör förhandla med de som värderingsmässigt ligger närmast för att hitta minsta gemensamma nämnare hos en majoritet i kammaren. De bör hitta lämpligaste regering utifrån varje parlamentariskt läge och det efter att väljarna sagt sitt. På så sätt kan vi hitta regeringsalternativ som kan tolereras av riksdagen, men som också kan få tillräcklig kraft och tillräckligt handlingsutrymme. Men då måste vi alla sluta agera som om vi hade tvåpartisystem och börja förhålla oss till att vi i Sverige har proportionella val i flermansvalkretsar, där alla partier som samlar majoritet också kan göra anspråk på regeringsmakten och där inte alltid de två största partierna förväntar sig att alla andra ska agera som deras stödpartier.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.