Erika Bergkvist: ”Eftertexterna har börjat rulla”

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”Det är dags nu, att räcka över stafettpinnen till någon annan och framför allt dags för mig att skriva något annat”, skriver Erika Bergkvist.
Foto: Tor Erik Schrøder

Nästa månad skriver jag min sista krönika för Karlstads-Tidningen. Då har jag skrivit en krönika varje månad i sex år och nio månader. Det är dags nu, att räcka över stafettpinnen till någon annan och framför allt dags för mig att skriva något annat.

Klart jag blir smått nostalgisk när jag sätter mig för att skriva det här. Jag är trots allt svag för avslut. Ett fint citat om detta har jag hämtat från poeten Beau Taplin:

“Sunsets are proof that endings can often be beautiful too.” Att något tar slut behöver inte alltid betyda smärta eller sorg. De kan också vara början på något annat, något nytt och något bättre. Även om jag känner en viss tomhet när eftertexterna rullar efter en riktigt bra film så kan jag ändå se på dem med förtröstan, veta att jag lärt mig något nytt och att de första steg jag tar därefter innebär en ny version av mig. Det är ungefär vad jag hoppas på nu, att detta ska vara början på något nytt.

Skrivande är en del av mig, något som är njutningsfullt och viktigt så att sluta skriva kommer jag inte. Däremot hoppas jag att ska börja skriva annat. Kanske mer egen poesi eller den där boken om utmattning som jag så länge gått och tänkt på men aldrig riktigt gjort något åt. Orden kommer fortsätta att flöda ur mig men på nya sätt. Det har alltid varit så att orden aldrig riktigt kan sluta komma. Från att jag lärde mig prata till att jag knäckte koden med bokstäver och ord på papper har det bara fortsatt och blivit mer och mer.

Min pappa har ett uttryck för när han tycker att jag pratat för mycket och för fort som han använt så länge jag kan minnas, nämligen “du pratar så att jag blir svett”. Och ja, jag kan förstå honom ibland för jag pratar verkligen mycket och framför allt kan jag prata fort.

De här åren tillsammans med Karlstads-Tidningen har varit lärorika och oerhört spännande. Herregud, vilka vändningar livet tagit och vilka överraskningar det bjudit på. Ni läsare och redaktionen på tidningen har fått följa med till Malung på dansbandsvecka (kanske min bästa krönika om du frågar mig), det har varit tankar om kärlek, om utmattning, om småprat, om vardagen och om min tonårsidol Buffy The Vampire slayer. Högt och lågt, allvar och humor. Precis som livet är. Och det har alltid varit min intention med skrivandet här, att det ska handla om livet oavsett om det är fult eller fint, ledsamt eller lyckligt. Stort eller mått.

Eftertexterna har börjat rulla nu, men för sista gången – på återseende.

Så här jobbar Karlstads-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.