Anders Ajaxson: ”Låter vackert, men ekar ju så tomt”

Krönikor
PUBLICERAD:
Kommunen ska få en ny kommundirektör och Domkyrkoförsamlingen en ny domprost. ”Man kan tycka att kommunens hantering med självklarhet borde vara mera genomskinlig än församlingens. Men så är det inte. Tvärtom”, skriver Anders Ajaxson.
Foto: Joachim Lagercrantz

Till 2000-talets modeord hör transparens. Denna språkliga import är i grunden inte behövlig, eftersom genomskinlighet fungerar utmärkt. Men för all del, visst kan vi leva med två synonymer.

Värre är att användningen av detta inlånade ord i diverse högstämda policydokument så sällan har rimlig täckning i verkligheten. Ju viktigare en fråga hos offentliga beslutsfattare är, desto mindre brukar transparensen vara. En aktualitet som belyser detta:

I december ska två betydelsefulla personval göras i vår residensstad. Kommunen ska få en ny kommundirektör och Domkyrkoförsamlingen en ny domprost. Nytt folk ska alltså utses till de främsta tjänsterna på båda ställena.

Till kommunen bidrar varje kommuninvånare med skattepengar, medan Svenska kyrkan får lita till kyrkoavgiften som ett stadigt minskande antal medlemmar erlägger. Man kan tycka att kommunens hantering med självklarhet borde vara mera genomskinlig än församlingens. Men så är det inte. Tvärtom.

Utan större problem kan man, när det gäller det kyrkliga hanteringen, få reda på vilka personer som är involverade under den viktiga vägen fram till beslutet. Där finns fyra från stiftsstyrelsen samt tre från församlingen, som biträds av en tjänsteman. Denna regelrätta tillsättningsnämnd hanterar alla relevanta frågor som rör kandidaterna till tjänsten. Undantaget: behörighetsfrågan som åvilar domkapitlet. Öppenheten är väl ungefär så stor som man kan begära som församlingsmedlem.

Processen som ska leda fram till den nye/nya kommundirektören är betydligt slutnare. Här har kommunen valt att anlita en konsult, som helt utan offentlig insyn tar emot och hanterar namnen på dem som anmält intresse för tjänsten. Namnlistan ”ägs” av konsulten, vars uppdrag är att leverera ”minst två anställningsbara” kandidater. Här finns inte skymten av öppenhet under vägen fram till detta viktiga personbeslut.

Att anlitandet av konsulter kan ha sina sidor, finns det för övrigt ett tragiskt värmländskt exempel på när Region Värmlands första regiondirektör skulle utses 2018. Konsulten förde fram fyra namn till beslutsfattarna, varav ett var minst sagt riskfyllt. Denna sökande var långt ifrån ”anställningsbar” i ordets verkliga mening, skulle det visa sig.

När de ängsliga politikerna inte vågade välja mellan de två (läkare) som tveklöst motsvarade kvalifikationerna, föll valet olyckligtvis på riskkandidaten.

Långt innan förordnandet löpte ut, blev det nödvändigt att avsluta denna amatörmässiga rekrytering. Den utsedda direktören fick helt enkelt gå hem, arbetsbefriad, med Värmlands högsta tjänstemannalön under återstoden av sin kontrakterade period.

Så här jobbar Karlstads-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.