Sara Gunnarsson: ”Måttet är därför rågat, det är dags att få ett slut på det hela”

Ledare
PUBLICERAD:
"Einár mördades ungefär en vecka innan han skulle vittna mot gängkriminella. Han levde med skyddad identitet och stod under polisens skydd. Ett skydd som borde ha varit starkt nog att kunna skydda honom", skriver Sara Gunnarsson.
Foto: Jessica Gow
Är det dags att bli rädd nu? Gängkriminaliteten sprider ut sig och det sker nu avrättningar på öppen gata. Människoliv som hade kunnat ge något tillbaka till samhället som nu i stället släcks alldeles för tidigt.

Måttet är därför rågat, det är dags att få ett slut på det hela.

Det var under förra veckan som den unga rapparen Nils Grönberg, mer känd som ”Einár” kallblodigt avrättades i Hammarby Sjöstad i södra Stockholm. Enligt vittnen dödades han av två personer på nära avstånd. Om de kände varandra eller inte får utredningen visa, men de två gärningspersonernas avsikt var uppenbar. Att avsluta Einárs liv.

Det märks tydligt i brottsstatistiken att gängvåldet nu är på uppgång. Våldet blir även grövre och mer lömskt. Förr var det vanligast att mord begicks med kniv, idag används skarpladdade vapen. Våldet har också lämnat de mörka miljöerna och sker nu som i fallet med Einár på öppen gata.

Vissa brukar tragiskt säga ”aja, så längde de skjuter varandra och inte någon annan så får det vara okej”. Men vad säger det om ett människoliv? Är inte alla liv nog mycket värt att försöka rädda? För nu skjuts det inte bara bland de egna, nu mördas mångt mycket fler personer.

Nej, våldet och de gängkriminellas aktivitet får aldrig normaliseras. Rättssamhället måste återuppbyggas och visa sin styrka. Det laglösa samhället måste förbytas till rättssamhälle där det inte ska råda något tvivel kring vem den riktiga auktoriteten. För att citera Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni efter Einárs död ”Nu krävs mer än ilska eller uppgivenhet. Det krävs handling.”. Einár mördades ungefär en vecka innan han skulle vittna mot gängkriminella. Han levde med skyddad identitet och stod under polisens skydd. Ett skydd som borde ha varit starkt nog att kunna skydda honom. Vissa partier menar att anonyma vittnen är vägen framåt och jag håller faktiskt med om det. Hur ska vi annars få personer att våga vittna mot gängen? Det är ju uppenbarligen risk för livet att stå upp för rättvisan och rättssamhället.

Det som även måste ske är att rättsväsendet byggas ut med fler poliser, åklagare och domare. Även fler platser inom häkten och fängelser. Inom vården löser man exempelvis platsbrist med moduler, så varför inte bygga häkten i moduler tills att utbyggnader är klara. Platsbrist får inte vara en orsak till att lämna en kriminell kvar på gatan.

Till sist måste vi komma åt de kriminellas utnyttjande av barn och unga för våldsbrott. De lockas in alldeles för enkelt i gängens ”trygga” miljöer, när annat i livet sviker dem. Där uppmuntras de unga att begå grova våldsbrott och handlingar som kommer förstöra för resten av deras liv. Dessa ungdomar måste i stället tidigt fångas upp av samhället. De måste få veta att det finns ett liv bortom kriminaliteten.

Jag undrade i början om det är dags att bli rädd nu och ja, det kanske är det. Jag upplever om inte annat ett obehag efter allt som skett nu i slutet. Jag saknar mitt trygga och säkra Sverige. Ett möjligheternas land. Så låt oss få bukt på gängkriminaliteten och låt alla få bli sitt bästa jag och det utan våldet.

Så här jobbar Karlstads-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.