USA:s president är gammal. Vad händer om han dör innan mandattiden är slut? Är Kamala Harris mogen uppgiften att leda världens mäktigaste land? USA:s vice president kom nyligen ut med en självbiografi, De sanningar som förenar oss; en amerikansk resa och jag måste säga att hon imponerar!
Harris föddes som dotter till två unga forskarstudenter som kom till USA för att fortbilda sig. Fadern, Donald Harris, föddes på Jamaica och är numera professor emeritus i ekonomi på Stanforduniversitet och modern Shyamala Gopalan, kom till USA från Södra Indien för en forskarutbildning vid Berkeley. Föräldrarna separerade tidigt och de två döttrarna växte huvudsakligen upp med sin mamma.
Kamala var studiebegåvad och bestämde sig tidigt för att läsa juridik. Vi får följa hennes karriär som åklagare i Kalifornien, chefsåklagare, distriktsåklagare, justitieminister i Kalifornien och småningom senator. Boken utgavs 2019 i USA, alltså innan hon utnämndes till vicepresident och hon står som ensam upphovsperson till sin bok.
Boken är full av namngivna personer som hon samverkat med. Okända för mig men säkert viktiga att nämna för en politiker i USA som vill nå framgång. Mest intressant för mig var att ta del av de ämnen hon brunnit för. Hon engagerade sig tidigt i borgensfrågan, alltså möjligheten att bli frisläppt mot borgen före rättegång. Ett privilegium endast för välbeställda. Sjukförsäkring för alla, den så kallade ACA, Affordable Care Act som vi känner som Obamacare. Hon har kämpat mot läkemedelsindustrins dyra läkemedel, mot polisbrutalitet och rasism som även hon själv, som svart drabbats av.
Som senator valde hon att ingå i underrättelseutskottet men deltog också i budgetpolitiken och miljö- och näringslivsfrågor. Jag skulle säga att hon är en demokrat på vänsterkanten. Jag har fått förtroende för henne! En stridbar människa. För att nå dit hon har nått måste man försaka en hel del. Hon gifte sig sent och har inga egna barn men verkar vara hängiven sin storfamilj, och framför allt betydde mamman, som blev bröstcancerforskare, oerhört mycket. Kanske var det allra roligast att läsa de få kapitel som berörde just uppväxten och familjelivet och hennes första steg som politiker bemannad med en strykbräda som affischpelare och stöd för sitt kampanjmaterial.
Alma-priset, Astrid Lindgren memorial Award, är världens största pris till en barnboksförfattare. Fem miljoner svenska kronor får den lyckliga pristagaren. Priset som har delats ut sedan 2003 har instiftats av Sveriges regering. I år gick priset för första gången till en fransk författare, Jean-Claude Mourlevat. Jag är full av beundran för Alma-prisjuryn som består av våra mest kvalificerade kännare av barnlitteratur. De har gjort ett fantastiskt arbete med att vaska fram många gånger okända författare av hög kvalitet, som Jacqueline Woodson, Kitty Crowther, Sonya Hartnett, och Lygia Bojunga, för att nämna några.
Jefferson heter Mourlevats första bok som översatts till svenska. En mycket välskriven bok för barn i 10-12 årsåldern vars huvudpersoner är två igelkottar. Mourlevat beskriver en värld där djur har mänskliga egenskaper och där djurvärlden och människovärlden finns sida vid sida, fullt igenkännbara. Igelkotten Jefferson blir anklagad för att ha mördat sin frisör och för att rentvå sig försöker han, med hjälp av sin bästa vän, hitta den verklige mördaren. De två beger sig på en sällskapsresa utomlands, till människoland, mycket humoristiskt skildrat. Däremot är beskrivningen av vad de upptäcker i människolandet skrämmande. Så skrämmande att jag tycker att vuxna som förmedlar boken ska läsa den själva först. Läsa den och fundera. Jag välkomnar en diskussion! Men ett spännande författarskap är det och roligt ska det bli att läsa fler böcker av Mourlevat framöver.