Niklas Lehresjön: Kyrkovalet – bodelning pågår!

Ledare
PUBLICERAD:
"Men vägval kyrkan gör, bör få konsekvenser gällande vilka uppgifter kyrkan ges i samhällets tjänst", skriver Niklas Lehresjön.
Foto: Johan Nilsson/TT
Medlemmar i Sveriges i särklass största medlemsorganisation gick i söndags till valurnorna.

Svenska kyrkan är en angelägenhet för många, sett till dess storlek och inflytande. Skilsmässan mellan kyrka och stat må vara genomförd, men ännu finns frågor att hantera i bodelningen. Att skilja på teologi och partipolitik är rätt, men vägval ger konsekvenser både för kyrka och stat.

Vissa stridsfrågor var särskilt tydliga exempel där balans- och skärningspunkter mellan världsligt och andligt blottades. Frågor om mark- och skogsförvaltning, om alla nya präster ska förbinda sig att viga par oavsett makars kön och ekonomiska frågor kopplade till val av församling, är några bland många exempel på frågor som kom upp i valrörelsen. Den för oss som inte är ”bokstavstroende” något märkliga ordningen att mer än 450 000 vuxna medlemmar är röstberättigade men inte valbara verkade däremot inte vara något som nomineringsgrupperna och kandidaterna vid direkt fråga ens kände till, eller i vart fall tyckte var aktuellt att ifrågasätta.

När det gäller kyrkan som skogsförvaltare lär inte politiken ha några större åsikter så länge kyrkan rättar sig efter lag och rätt. Men som storägare är självklart ändå samhällsansvaret som kyrkan har påtagligt, samtidigt som det är en viktig angelägenhet för kyrkan och dess medlemmar. Stridsfrågan om församlingsmedlemmar oavsett bostadsort vill vara med i den ena eller andra församlingen är måhända en intern angelägenhet för kyrkan, men med konsekvenser för den enskilda individen, bygden och församlingen.

Vissa av kyrkans vägval får ändå politiska och juridiska konsekvenser. Att förrätta vigslar är en sådan fråga. Oavsett vilken syn man har ur teologisk utgångspunkt, är kyrkan och dess ämbetsmän myndighetsutövare då de agerar vigselförrättare.

Man kan fundera över hur diskussionen skulle varit om enskilda präster nekat att viga par och där den uttalade anledningen varit någon annan av lagens diskrimineringsgrunder än just kön och läggning? Om präster utifrån uttalad teologisk grund nekat till att viga par på grund av makarnas etnicitet, hudfärg eller höga ålder, då hade knappast kyrkan som organisation kommit undan med argumentet att de ordnar fram en annan präst som förrättar vigseln. Om kyrkan fortsätter att låta präster utifrån teologisk uppfattning avstå från att viga par utifrån makars kön, men ändå vill ha kvar vigselrätten, då bör därför samhället pröva om kyrkan som institution fortsatt alls ska få behålla det förtroendet. Antingen behåller Svenska kyrkan och dess präster rätten att viga och rättar sig efter svensk äktenskapsbalk och diskrimineringslag, eller så gör man det inte.

Ska skiljelinjen mellan stat och kyrka bli tydlig, då bör inte kyrkans beslut styras av partipolitik. Men vägval kyrkan gör, bör få konsekvenser gällande vilka uppgifter kyrkan ges i samhällets tjänst och vilka uppdrag kyrkan får förtroendet att förvalta. Det är en politisk fråga, inte teologisk!

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.