Erika Bergkvist: Jag längtar efter min egen hall

Krönikor
PUBLICERAD:
Efter en helg med socialt umgänge längtar Erika Bergkvist hem till sin hall.
Foto: Christine Olsson/TT

“Mamma, låt mig få vara introvert en stund”, säger min kollega skämtsamt. Hon syftar på en gång när jag berättade om hur min mamma och jag brukar skoja om hur jag alltid velat vara ifred och typ läsa, medan min mor har velat umgås och greja tillsammans med mig. Självklart har det funnits fler färger på den skalan men i det stora hela har min något mer sociala mamma fått finna sig i att hon har en unge som älskar och frodas i självsamhet.

I helgen som gick träffade jag människor i grupp för första gången på över ett och ett halvt år. Under hela pandemin har jag varit försiktig men jag har försökt att inte vara alltför rädd och stänga in mig helt. Att äntligen få mötas och ses och umgås är fantastiskt men också väldigt ovant, vilket jag upptäckte i helgen.

Människor har alltid tröttat ut mig så att leva lite isolerad och hålla avstånd var inte direkt något nytt för mig. När man däremot inte ens kunde få träffa människor när man kände för det var nytt. Oavsett hur introvert du är så har vi som människor av naturen ett behov av ett sammanhang, att se och känna närvaron av andra och nu var det äntligen dags. Min kollega och jag höll i en ledarutbildning för upp emot 20 personer. Vi samlades i ett och samma rum under åtta timmar. Tror ni jag hade något av en social baksmälla under söndagen? Definitivt. Så mycket ljud och så många andra intryck har jag inte fått sedan januari 2020 när jag var ute på stan en kväll precis innan pandemin gjorde storstilad och ovälkommen entré. Jag kan lova att både kropp och psyke fick sig både ett uppvaknande och en rejäl törn. Överstimulerad och trött klarade jag mig igenom dagen med bravur. Ja, jag hade till och med roligt men som den introverta själ jag är tycker jag alltid det är som skönast att komma hem.

När jag stänger och låser dörren för att ge mig av hemifrån så längtar något i mig hem direkt. Hur kul och givande något än har varit så finns det en ådra i mig som inte släpper tanken på min hall. Ibland tänker jag att jag reser bort och hittar på saker bara för att få känna det underbara i att få landa hemma i min hall igen. I hallen möter jag dofter, syner och känslor jag känner igen och som gör mig lugn.

Hemma är för den introverta paradiset, speciellt om det är tyst och lugnt. Vi vill gärna att andra är i närheten men då får de gärna pyssla med något eget så att vi kan sitta tysta i ett hörn och fundera. Jag gillar att umgås med folk men på varsitt håll. Låter det tråkigt? Det är det inte. Det är faktiskt det ultimata tecknet på att man kan slappna av tillsammans. Att man inte måste eller behöver prata eller göra saker ihop.

Så här jobbar Karlstads-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.