Anders Ajaxson: Omöjligt att tröttna på frågesport

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Tävlingarna i frågesport, som Kvitt eller dubbelt, senare kallad Tiotusenkronorsfrågan, betydde mycket för synen på kunskaper, skriver Anders Ajaxson. På bilden ses Bengt Feldreich, programledare för Kvitt eller Dubbelt - Tiotusenkronorsfrågan, skriva ut en check på Bert Lexbergs rygg. Lexberg tävlade i ämnet Vilda Västern.
Foto: Gunnar Lantz/SvD/TT

Varför fick jag, en dåtida 16-åring från Munkfors, en helt annan syn på Kristinehamn i början av 1963? Alltså staden som man fram till dess bara hade åkt förbi för att komma till Degerfors och se allsvensk fotboll?

Plötsligt såg jag på denna stad vid Vänern med mycket positivare ögon än tidigare. Det hade med mitt andra stora intresse – vid sidan av idrott – att göra. Detta var verkligen inte fiske, som flera kompisar så flitigt höll på med.

Nej, det var FRÅGESPORT. Och i Kristinehamn fanns då en tonårig trio, vars namn jag med lätthet minns nästan 60 år senare: Bengt Brodén, Anders Larsson och Anders Rudqvist. De vann i stor stil 1963 det mest prestigefyllda som Sveriges gymnasister då kunde vinna: radions kunskapstävling Vi som vet mest!

När elitkusken Örjan Kihlström nyligen var på väg att ta hem ett V75-lopp (21 augusti) galopperade hans häst strax före mål och blev diskad. Hästens namn, ”Ain´t Misbehavin”, gav mig en omedelbar association till finalen i Vi som vet mest 1963, där Anders Rudqvist på klockren kristinehamnsdialekt prickade in låtens svenska översättning, ”Jag uppför mig inte illa”.

Dessa imponerande grabbar från Kristinehamn vann även den nordiska ”mestvetartävling” som avgjordes i Finland samma vårtermin.

Så mycket de betydde för vår syn på kunskaper, dessa tävlingar i frågesport som blev så populära på 1950-talet och framåt. Uppsaladuon Gösta Knutson-Einar Haglund banade i radion vägen för den unga televisionens tittarsuccé ”Kvitt eller dubbelt”, senare kallad ”Tiotusenkronorsfrågan”.

I den svartvita rutan steg de fram ur folkdjupet, dessa män och kvinnor med häpnadsväckande stora kunskaper inom sina ofta rätt smala specialområden. Mest imponerande: i mina ögon den som ställde upp och tog hem potten i det bredaste ämnet av alla, nämligen ”Historia”. Kjell Boman hette denne farbror med ett distinkt underbett.

I MODERN TID, åren 2005-2017, hade jag ett finger med i spelet när P4 Värmland arrangerade en årlig idrottsvetartävling. Vi var tre – undertecknad, Lennart Sundberg och Björn Olestig, båda tyvärr bortgångna sedan flera år – som tog fram ett koncept som radiokanalen ograverat tog till sig. Sportreportern Mats Fagerström och idrottshistorikern Ingvar Börjeson bidrog starkt till att detta med tiden blev en rejäl publikframgång. Ett problem för kanalledningen blev dock, så småningom, den hundraprocentiga frånvaron av kvinnor hos lagen som nådde radions direktsända semifinaler. Det var ju i längden ohållbart för Public Service.

Men roligt var det, så länge det varade.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.