Sofia och jag

Krönikor
PUBLICERAD:
Dansen är bara en av många saker som förenar Erika Bergkvist och hennes vän Sofia.
Foto: DLM

Har du en vän? Alltså en sådan där kompis som är din allra bästa och som du skulle göra allt för. En sådan du gjort både dumma och smarta saker med och som du vet kommer att finnas i ditt liv tills det når vägs ände. Då har du det finaste som finns.

Den här vännen är också den som vet allt om dig. Ni har den sortens relation som låter dig vara den du är. Den här vännen är den familj du valt att addera till den du eventuellt redan har. Antingen från att din resa började eller så kom vännen senare i livet.

Min vän heter Sofia. Hon kom in i mitt liv 2003, när vi var förstaårsstudenter på gymnasiet. Vi skulle båda gå danslinje för att vi älskar att dansa. Det har sedan dess varit våran grej. Vi kan liksom ses en lördag och bara dansa. Inte pardans och så utan jazz, funk, show eller balettinspirerat. Självklart gör vi en massa annat också, men dansen finns fortfarande kvar som den röda tråden.

Vi hade nog som tanke båda två att på något sätt jobba lite med dans, och så blev det för den ena men inte för den andra. Men i dansen möts vi, och pratar. Det är vårt andra språk, och eftersom vi dansat så länge ihop kan vi den andras rörelser utan och innan.

Vi har under åren också utvecklat vårt sätt att prata med varandra. Det är ett sätt som andra har väldigt svårt att hänga med i. Mest för att ingen annan skulle förstå alla snabba vändningar, tankebanor och uttryck. Det har till och med blivit så att vi skriver till varandra exakt samtidigt, gör samma saker utan att veta om det och avslutar tankar och meningar.

Sofia och jag skriver till varandra varje dag. Precis som min mamma och jag. Det är någon jag måste höra av mig till, annars känns det som att något saknas.

På tal om mamma så sa hon alltid till mig när jag var yngre att jag skulle vara rädd om vännerna. För de är de som finns svar efter alla pojkar kommit och gått. Och så rätt hon hade. Speciellt när det gäller Sofia. Det har kommit och gått otaliga killar genom åren, en del minnesvärda, medan man fortfarande rodnar ibland när man hör ett visst namn. Men Sofia har stått där oavsett. Hon har aldrig gjort slut, aldrig ghostat mig eller haft flera andra som hon inte berättat om.

En del vänner kommer en kort stund för att ge oss något, andra stannar längre än någon annan person i ens liv.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.