En enda punkt som ledde till regeringskris

Ledare
PUBLICERAD:
Stefan Löfven fälldes av riksdagen i förtroendeomröstningen. Men Sara Gunnarsson tror inte att Vänsterpartiet har något att vinna på ett eventuellt extraval.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Det går fort nu i svensk politik. När resten av Sverige förbereder sig för semester, så ställer Vänsterpartiet till med regeringskris – hand i hand med Sverigedemokraterna.

Hur vi hamnade här idag, har sin grund i valresultatet 2018. Då fanns det inga givna vinnare, utan tidigare uteslutna allianser behövde byggas för att slippa nyval. Först i januari 2019 fanns det så ett regeringsunderlag med tillhörande avtal – januariavtalet. Ett avtal tecknat mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Avtalet byggde på 74 punkter som under mandatperioden skulle genomföras för att Centerpartiet och Liberalerna skulle stödja regeringens kommande budgetar.

Men vem hade trott att just punkt 44, en punkt som Centerpartiet fått igenom skulle leda till regeringskris. En punkt om fri hyressättning i nybyggnation av hyresrätter. En punkt vars syfte är att få i gång bostadsbyggandet av fler och billigare hyresrätter och att få i gång rotationen på bostadsmarknaden. En reform med starkt stöd i riksdagen.

Men det var ett parti som ogillade punkten så grovt, att de svor att stoppa den med alla möjliga medel, Vänsterpartiet. Ett parti som efter hot om misstroendeomröstning mot Stefan Löfven till sist verkställde det och det med hjälp av ingen annan än Sverigedemokraterna.

Januariavtalets partier försökte in i det sista att finna en kompromiss, men Vänsterpartiet avfärdar det som politisk teater. Men vilka var det egentligen som stod för den ”politiska teatern”? Jag anser tvärsom att det är Vänsterpartiet som stod för teatern och att deras agerande har nu resulterat i en fullskalig regeringskris. Vänsterpartiets prestige översteg all rimligt förnuft och detta för en utredning som inte ens var ett skarpt lagförslag.

Efter att ha följt det politiska spelet den gångna helgen, så undrar jag vad som egentligen ligger till grund för Vänsterpartiets beteende. Var det ilska över att ha varit 2,5 år i ett politiska vakuumet? Agerar de i hopp och tro om att de skulle kunna locka över Socialdemokratiska sympatisörer/väljare? Och vad är egentligen deras relation till den ”opolitiska” intresseföreningen Hyresrättsföreningen? Det är märkligt att bevittna hur ett parti i riksdagen så öppet väljer att ta strid för en intresseförening, det snarare än att se till helheten.

Men den stora frågan är om Vänsterpartiet kommer tjäna något på denna kris. Finns det ens en opinion mot fri hyressättning i nybyggnation eller är det så att frågan är så obetydelsefull att väljarna inte bryr sig? Det berör trotts allt bara 0,5 procent av det totala hyresbeståndet och inte mer. Tror de på fullaste allvar att om det blir ett nyval så kommer väljarna flocka sig runt deras parti. Eller kommer de straffas som syndabockar för denna kris.

Jag tror Vänsterpartiet kommer straffas av väljarna och vid ett eventuellt nyval tappa väljare till av väljarna utpekade ”mer seriösa alternativ”. Vänsterpartiet har också med detta visat att de likt andra partier gärna gör upp med Sverigedemokraterna, så länge det gäller makten. Det är något deras väljare lär se som ett stort svek.

Vi ska inte rädas politisk kris eller nyval – orsaken ska dock vara annan än politisk teater och det borde Vänsterpartiet känna till!

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.