”Den som söker, han finner”

Krönikor
PUBLICERAD:
Hur hamnade egentligen Forsnässkolan i Munkfors där den ligger. Ja, det må arkiven förtälja.
Foto: Daniel Olausson

Så lyder ett av bibelns mest tänkvärda ordspråk, hämtat från Lukasevangeliet 11:10. Eftersom denna sanning är lika giltig för båda könen, så kanske det i en kommande bibelöversättning kommer att stå hen istället för han? Det får framtiden utvisa.

Sökandet efter information sker idag till stor del på nätet. Men allt finns inte på Internet, långtifrån allt är ju digitaliserat. Vi som har passerat 50 är i stor utsträckning hänvisade till att söka i de fysiska arkiven, om vi vill veta vad som VERKLIGEN hände under vår uppväxt.

Personligen har jag alltid varit särskilt intresserad av varför vissa lokaliseringar hamnade där de hamnade: hur resonemangen gick, hur alternativen såg ut, hur dessa vägdes mot varandra – och varför de slutliga besluten blev som de blev.

I bästa fall kan de skrivna protokollen och deras bilagor berätta sådant. Här är min allmänna känsla att utförligheten (fliten?) var större förr i tiden hos sekreterarna. Jag tror till exempel inte att man i något protokoll – för att knyta an till en aktualitet – kan hitta svaret på frågan om det från Karlstads kommuns sida presenterades och ventilerades reella alternativ till Muminparkens placering på Skutberget. Förmodligen skedde det inte.

När sådant inte sätts på pränt, blir eftervärlden hänvisad till muntliga utsagor eller spekulationer. Eller till tidningsklipp, utifall journalisterna råkar ha ställt de rätta frågorna.

Själv har jag på sistone i arkivhandlingarna sökt förklaringar till två skolors placering i min gamla hemkommun Munkfors: dels etableringen av realskolan (”Kommunala mellanskolan”) på 1920-talet, dels etableringen av efterföljaren (den första grundskolan) Forsnässkolan på 1960-talet. I det förra fallet – för snart hundra år sedan – fanns det en dragkamp mellan dem som bodde på östra sidan av Klarälven och dem som bodde på västra sidan. Västsidans Munkerud vann den striden, eftersom där redan fanns en skolbyggnad och det plötsligt blev väldigt bråttom att lösa lokalfrågan.

I det senare fallet hade jag i förväg uppfattningen att det också kunde ha handlat om någon slags rivalitet. Men så var det ju inte, berättar de väl förda protokollen från köpingen på 1960-talet. (Ja, då fanns det köpingar = större tätorter som inte var städer).

Dåförtiden var nämligen STATEN att räkna med i skolsammanhang. På länsnivån fanns länsskolnämnden, som till och med förlade ett sammanträde till Munkfors för att sätta sig in i platsfrågan. Även den statliga Vägförvaltningen var djupt involverad.

Sistnämnda myndighet, företrädd av vägdirektören Walter Carlevi, blev den som avgjorde den nya grundskolans placering. Carlevi lade i praktiken in ett veto mot det som dittills varit fullmäktiges eniga uppfattning (Munkerudsnäset). Skolan skulle där hamna i trafikfarlig närhet av den nya genomfartsleden, fastslog han. Detta fick köpingen rätta sig efter, om än motvilligt.

Det mest upprörande som jag stött på i arkiven är en mordutredning som gick sorgligt snett. Materialet har jag till och med gått igenom två gånger. Det har lärt mig hur riskfyllt uttrycket polisiärt uppklarat är; hur prestige och fantasilöshet för inte så länge sedan kunde lägga hinder i vägen för ett rejält omtag hos utredarna och polisledningen när ett domstolsutslag i deras ögon hade gått i ”fel” riktning.

Så sök i Lukasevangeliets anda upp arkiven och börja leta, bästa läsare! Den som söker, han eller hon finner!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.