När jag gör något som jag tycker om, händer det att jag roar mig med att lägga ut bilder på Facebook på mig själv och mitt eventuella sällskap med kommentaren ”Rättvist!”
En bullenlunch (inte kanelbullar utan pilsnerkorv) ombord på Minerva med fulla segel i bakgrunden. Rättvist! En sovvagnskupé med en läcker supé framdukad på underslafen. Rättvist! Gunvor på badbryggan ombord nyss uppstigen ur morgondoppet med en kopp kaffe i handen. Rättvist! Ett par bilder på maken och mig under och efter ett isvaksbad. Rättvist. En svullen ond tand som ger upphov till en svullen kind. Rättvist?
Och så där håller jag på. Även om inte alla uppskattar mitt rättvisepatos utan då och då bemöter mina inlägg med en syrlig kommentar, kan jag ibland också glädjas åt av att mötas med glada tillrop ute på stan, då plötsligt någon (som jag inte alltid känner) ropar: ”Rättvist!” när hen får syn på mig.
Men jag inser ju att det finns väldigt mycket som definitivt inte är rättvist och som jag inte skulle komma på tanken på att skoja till det om. Det, som ligger närmast till hands att tänka på en dag som denna, är hur svårt det har varit för många att sköta arbete och studier under pandemin och hur ensamma många har känt sig.
Min junikrönika förra året, som precis som i dag publicerades på dagen för studentutsläppet, handlade om hjältar i allmänhet och människor som bedriver sin verksamhet i skolans värld i synnerhet – elever och skolpersonal av olika slag – och jag vill nu upprepa min ett år gamla hyllning till er som lyckades utföra stordåd i skolan mitt i en pågående pandemi.
Alla ni elever – studenter eller ni som inte har kommit så långt än – har min största beundran för att ni har lyckats hålla i och hålla ut i en extremt utsatt tid. Alla har inte orkat ända fram, alla har inte nått kunskapsmålen och många är ledsna över en förlorad tid som aldrig kan ersättas. Men en hel del har ändå blivit gjort, och det som inte blev av kan repareras med tiden – ja till och med ganska snart. Ni kommer att erbjudas flera olika vägar att ta igen det ni har missat, det är jag övertygad om!
Ni som tar studenten i år har haft distansundervisning nästan halva er gymnasietid, vilket gör er till en exklusiv och mycket speciell skara. Och tro mig: utspring och studentbal med en klass i taget kan vara väl så roligt som de traditionella gigantiska samlingarna.
Så jag säger precis som förra året: Grattis alla studenter på er stora dag! Det som ni har åstadkommit är storartat och helt unikt! Ni blev snuvade på mycket av det som ni drömde om men har å andra sidan lärt er massor om livet och kommer också att gå till historien. Och det kan ingen ta ifrån er.