Rädda studiecirkeln från historiens sophög

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Studiecirklarna är studieförbundens främsta verktyg, menar Anders Ajaxson.
Foto: Christine Olsson/TT

De senaste åren har jag, senare än många andra, börjat använda Facebook. Den skepsis jag hade inför detta sociala medium har jag helt och hållet övervunnit. Facebook har blivit en viktigare del av tillvaron än jag någonsin hade kunnat tro.

Allt är förstås inte höggradigt intressant i den strida floden av inlägg. Skrytsamheten är pinsamt utbredd. Men sådant kan man strunta i. Det värdefullaste i mina ögon är den samhällsdebatt som Facebook ger möjlighet till. Påfallande många vill diskutera demokratifrågor, inte minst hur demokratin på lokal nivå fungerar.

Nyligen diskuterade jag och en av mina fb-vänner, också han gammal journalist, frånvaron av lokalredaktioner i många kommuner. ”Farligt för demokratin”, konstaterade han och jag kunde bara instämma. Men vad gör vi åt saken, finns det några strån som vi kan dra till stacken? Till exempel vi som i dag är pensionärer och har mycket mer tid än vi hade i yngre dagar?

I duschen brukar mina bästa idéer dyka upp. Så därför klev jag in i duschkabinen och när jag klev ut därifrån skrev jag ner följande rader om de ”journalistfria” kommunerna:

"Det borde i varje sådan kommun finnas en grupp ”barfotajournalister” som håller regelbunden kontakt med varandra och lika regelbundet har koll på kommunala aktualiteter. Alla kallelser och protokoll ligger ju numera lätt tillgängliga på kommunernas hemsidor.

Jag tror att ett sådant ”demokratigarde” skulle kunna göra stor nytta, inte minst under ett valår. Ordentliga genomgångar av vilka som står på partiernas kommunala listor saknas ju nästan helt i de värmländska tidningarna, exempelvis.

Gissar att det bland vänner på Facebook finns sådana som skulle tänka sig göra sådan samhällsnytta. Vad tror du? Visst borde det finnas något studieförbund som kan hänga på?”

Kul, spännande, men arbetskrävande! Så svarade min kamrat som naturligtvis har alldeles rätt i att en ”barfotajournalist” skulle få slita hårt och avsätta en hel del tid utan en enda kronas betalning.

Å andra sidan – att låta egna aktiviteter stå tillbaka för volontärarbete i demokratins tjänst, det kanske på många sätt är väl så givande?

Jag vill tro det, jag är rätt övertygad om att det är så.

Det är förmodligen rent önsketänkande att sådana ”demokratigarden”, som ju är den direkta motsatsen till dubiösa medborgargarden, snabbt skulle kunna dyka upp på många ställen. Men det vore intressant om det skulle kunna hända i en åtminstone en värmländsk kommun valåret 2022.

Och i vilken ända ska man börja? Varför inte med – studiecirklar?

Vi är säkert många som minns när studieförbunden spelade en betydligt större roll än de gör idag. Deras förnämsta instrument studiecirkeln är alldeles för bra för att kastas på historiens sophög. Rätt upplagda, mer verklighetsnära än samhällskunskapens läroböcker, borde studiecirklar på temat ”vår kommun” vara attraktiva för många kommuninvånare. Varför gick det så fel i den frågan? Vad finns att lära av detta kommunala tillkortakommande? Konkreta exempel, lämpade som studieobjekt, finns det verkligen ingen brist på. Inte i Karlstad, inte i någon annan kommun heller.

Det är faktiskt bara att köra igång till hösten, när det eländiga viruset äntligen borde vara besegrat. Låt oss göra det!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.