Det är djupt upprörande att sociala orättvisor och knarkkartellerna i Centralamerika tvingar människor att fly från sina länder för att söka skydd och en osäker framtid i grannlandet USA
Om detta handlar Jeanine Cummins så aktuella roman, Amerikansk jord. Bokhandlaren Lydia tvingas hals över huvud fly från Acapulco sedan hela hennes familj utplånats under en hämndattack av ligamedlemmar ur kartellen Los Jardineros. Hennes man, journalisten, hade porträtterat ligaledaren Javier i en stor artikel som får dessa ödesdigra följder. Nu svävar Lydia och sonen Luca, som mirakulöst överlevde, i dödsfara. Men vart ska de fly? Kartellernas tentakler når hela Mexiko. Vi får följa mor och son under deras osannolika flykt på taket till godståget La Bestia (Vidundret) genom hela landet mot USA. En resa på flera veckor, den vanliga routen för tusentals flyktingar från Centralamerika som söker säkerhet och jobb i norr.
Cummins är amerikanska och har ägnat fem års researcharbete åt sin bok. Här skildras många öden och inte minst slås man av all hjälpsamhet som vuxit upp längs routen i form av härbärgen och nödhjälp, men också av motsatsen, förfärliga övergrepp av mexikansk polis och gränsvakter. Oväntat sympatiskt beskrivs coyoten El Chacal som ska guida dem sista sträckan över öknen i Arizona mot Tucson, en flera dagars vandring där de vilar på dagarna och vandrar på natten för att undfly den obarmhärtiga solen.
Dessa är villkoren för de tusentals flyktingarna som tvingas lämna allt i dagens Honduras, Guatemala och El Salvador för att söka sig till en oviss framtid som gästarbetare i USA.
Cummins berättelse är otroligt spännande och välskriven. Kanske den hade blivit ännu mer autentisk om den skrivits av en mexikanska eller en honduran. Men vad vet jag? Och jag frågar mig: vad gör FN åt denna katastrof?
Små katastrofer av Sarah Vaughan är verkligen små katastrofer i jämförelse med de ovan beskrivna, men katastrofer likväl och ganska lätta att känna igen för oss i västvärlden.
Boken handlar om fyra kvinnor som träffas under en föräldrautbildning för förstföderskor i London. Tio år har gått sedan de först träffades och blev vänner. Trebarnsmamman Jess är hemmafru medan de övriga är dubbelarbetande och framför allt barnläkaren Liz har svårt att hinna med både jobb och familj och har därför inte mäktat hålla så tät kontakt med väninnorna sista tiden. Det blir därför en chock för henne när hon en kväll får ta hand om Jess baby Betsey med en skallskada. Varför dröjde det flera timmar innan Jess åkte in till akuten med sin baby? Inte kan Liz tro att Jess med berått mod skadat sin baby? Jess som är urbilden av en engagerad mamma! Liz ångrar att hon inte prioriterat umgänget med väninnan sedan hon fött det senaste barnet. Mer eller mindre tvingad av sin chef måste hon ringa polisen.
Sarah Vaughan bygger upp en spänning i romanen som jag känner igen från hennes tidigare succébok Efter skandalen. Sakta men säkert får vi bitar som bildar ett mönster, men precis som i förra boken kommer den sista biten när vi tror att problemet är löst. Skickligt!