När får jag känna mig klar?

Krönikor
PUBLICERAD:
Vi vet att multitaskning inte är bra för hjärnan eller leder till snabbare resultat i slutändan. Trots det fortsätter vi att göra flera saker samtidigt, skriver Erika Bergkvist.
Foto: Stina Stjernkvist/TT

När kände du dig klar senast? Var det flera veckor sedan eller kanske flera år sedan? För många blir nog svaret att det var flera år sedan. Samhället är ju inte direkt uppbyggt för att vi ska känna oss klara. Det finns alltid något mer att göra.

Kan bli så trött på att bli pepprad med positiva citat och filmer som visar att man aldrig ska sluta jobba för det man vill. Och jag tänker, att jo det måste man faktiskt ibland för att orka med. Det är ju för tusan det som gjorde just mig sjuk i utmattning, att jag aldrig gav mig själv ledigt från varken jobb eller träning.

“Jag ska bara…”, “En sak till…”. Hur ofta säger vi det på en dag? Det är de fraser jag använder mest under arbetstid, tillsammans med “jag hinner inte”. Och även om jag inte hinner hör jag mig själv säga “men okej jag gör det”, lite för ofta. Samtidigt firar jag aldrig att jag är klar. Andas aldrig mellan en arbetsuppgift och nästa. Hjärnan får arbeta hårt med att växla mellan en arbetsuppgift och tre andra hela tiden. Det spelar ingen roll att vi VET att multitasking inte fungerar och snarare sinkar oss än ger oss ett försprång. Att vi antagligen både får saker och ting gjort snabbare och bättre om vi fokuserar på en sak i taget. Vi vet det men gör det inte, och vi gör det trots att vi vet att hjärnan tar skada.

Jag måste bli klar snart så att jag kan ta mig an nästa grej, och nästa punkt på listan. Ändå känns det som att jag aldrig får göra klart. Aldrig bli färdig. Känslan är att jag tänker klart en tanke ungefär två gånger i veckan. Resten avbryts av mig eller någon annan och stressas ofta fram. Pling från telefonen, människor och ett nytt mejl kommer upp och i vägen för alldeles för många funderingar och beslut. Distraktionerna tar aldrig slut. Vi bränner hjärnans energi alldeles för snabbt. Min brukar vara kännbart slut runt klockan tre på eftermiddagen en helt vanlig arbetsdag. Det kan inte längre vara allt eller inget när vi jobbar, vi måste hitta en balans, där hjärnan får hinna ikapp ibland och känna ”yes, nu är jag klar”.

När saker inte får ta tid är det precis det det måste göra. Nu mer än någonsin när allt redan går så snabbt. Men hur får vi hjärnan att vila då, kanske du tänker. Svaret är enkelt och finns alltid där; kreativitet, skatt och lekfullhet.

Om jag bara kunde få känna mig klar snart.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.