Snusmumrikens reserapport

Krönikor
PUBLICERAD:
"Det handlade om planerna på den där Muminparken som man tänkte bygga där borta i väster och som hade ställt till med så mycket osämja och rabalder.”
Foto: Helena Dahlgren

Det var en torsdag i mitten av april och Mumindalen var full av liv. Man hade vaknat efter en lång och kall vinter med inte bara ett utan två besök av Isfrun. Som tur var hade de alla sovit vid båda tillfällena, och nu hade de inget att frukta, för våren hade kommit för att stanna. Men den första vakna veckan hade varit äventyrlig, och det var framför allt Stinky, Muminpappans gamla hemliga vän, som hade stått för dramatiken i Muminhuset med sin lukt av svavel och ruttna ägg och spår av ett och annat som han bitit sönder.

Nu hade Stinky dragit sig tillbaka, och de andra i Muminhuset satt denna soliga morgon vid frukostbordet och lyssnade till det som Snusmumriken hade att förtälja. Det handlade om planerna på den där Muminparken som man tänkte bygga där borta i väster och som hade ställt till med så mycket osämja och rabalder. Snusmumriken hade precis kommit tillbaka från sin resa, som den här vintern hade gått just till Skutberget, där Muminparken var tänkt att anläggas.

– Ett sagolikt vackert och trevligt ställe, sa Snusmumriken, och det var inte bara jag som tyckte det, för dit kom mycket folk på dagarna även när det var riktigt kallt. Och om vi någon gång skulle bli tvungna att flytta, så borde vi välja en plats som Skutberget, fortsatte han. Men att bygga en konstgjord inhägnad Muminvärld med vakter, som kontrollerar att de som kommer på besök har betalat för att komma in, ser inte ut som någon bra idé. Många är ledsna och tänker att Skutberget kommer att bli förstört och otillgängligt. Och nu har de fått stöd från en domstol som kommit fram till att planeringen inte har gått rätt till och att Muminparken inte kan byggas som det var tänkt från början.

– Vid min svans! utropade Muminpappan och såg besviken ut. Då kanske inte min seglats till Muminparken blir av, den som jag sett fram emot så mycket!

– Nå, det hela är inte klart än, för somliga av de som bestämmer tänker säkert inte ge upp så lätt, sa Snusmumriken. De som har makt brukar inte ändra sig.

– Men lagar och regler ska följas, menade Hemulen och fick medhåll av alla, till och med Muminpappan och Lilla My som den här dagen var ovanligt mild till sinnes.

Därmed var saken färdigdiskuterad för den här gången. Sällskapet skingrades och var och en försvann till sina vårliga sysslor. I den riktiga Mumindalen.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.